Jenny Bengtsson: Nu börjar ett nytt och dödligt arbetsår

Den här texten skrivs vid stora fönster som vätter ut mot den lilla sjön Haggen utanför Smedjebacken i Ludvika. Det är stilla, mörkt och kallt. Över isen ligger ett tunt täcke av snö.

I somras arbetade två dykare för ett lokalt företag i den här sjön. De skulle lokalisera en backventil på en avloppsledning när den ena dykaren fastnade och drog ned en boj som han var knuten till i djupet. På 16 meters djup satt dykaren sedan fast utan att kunna ta sig loss och utan att kunna hittas. 

Det var i slutet av juli och han blev arbetstagare nummer 31 att dö i arbete under 2025, bara 36 år gammal. En liten ort i chock. En familj i sorg. När vi lägger det gångna året till handlingarna är det bara att konstatera ett mörkt faktum: Det blev ett mörkt år på svenska arbetsplatser. 44 döda arbetstagare inom den ordinarie arbetskraften – anställda i svenska bolag eller egenföretagare. Plus sju ”utanför”: arbetstagare anställda i utländska bolag och frivilliga i försvaret.

51 liv spillda totalt. Med undantag från 2023 då fem arbetstagare dog i samband med att en bygghiss störtade ned flera våningar är 2025 det dödligaste året sedan 2018. Under 2025 gick tio kvinnor till sitt arbete utan att komma hem igen.

Åtta av dem mördades i arbetet. En anställd på ICA i södra Stockholm knivmördades. Sex sköts ihjäl under skolskjutningen på Risbergska skolan i Örebro. En ambulanssjukvårdare mördades av en man hon ryckt ut för att hjälpa. En renhållningsarbetare avled efter att ha fallit från sopbilen. En lokalvårdare dog i en krock. I statistiken behöver man gå tillbaka till 1994 för att hitta ett så dödligt år för kvinnor i arbete, då 97 kvinnor dog när Estonia förliste.

Under 2025 förlorade Sverige familjemedlemmar, vänner, uppskattade kollegor och samhällsmedborgare:  Påkörda av tåg, utsatta för strömgenomgång genom kroppen, klämda och kvävda, drunknade, mördade och fallna från höjd. Lastning och lossning och trafikolyckor.

Alla händelser med dödlig utgång på svenska arbetsplatser kallas för just ”dödsolyckor”. Men egentligen handlar de i de allra flesta fall inte alls om några oturliga olycksfall. Bakom dem ligger ofta organisatoriska brister och strukturella fel som hade kunnat åtgärdas om det hade prioriterats att göra så. Istället är det vinstmaximering, prispress och tidsbrist, komplicerade entreprenörskedjor och brister i säkerhetskultur på arbetsplatserna som år efter år möter arbetstagarna när varje arbetsdag börjar.

Den som räknar upp de händelser som haft dödlig utgång direkt i arbetet måste också nämna alla de tusentals arbetstagare som årligen dör i sviterna av sitt arbete. Utslitna, trasiga, sjuka. Arbetsmiljölagen är på inget sätt frivillig att följa.

Hela lagen är tvingande, gäller för alla arbetsplatser och kan till skillnad från många andra svenska lagar inte avtalas bort. Alla arbetsgivare har ett strikt ansvar för att upprätthålla en god och säker arbetsmiljö. Trots det visar statistiken, årligen och återkommande, ett ofrånkomligt faktum: Alldeles för många arbetsgivare struntar i att se till så att arbetstagarna är säkra.

Året slutade med att två arbetstagare som började närma sig en säkert efterlängtad pension istället fick sina liv abrupt avslutade när de arbetade med att röja stormfälld skog efter stormen Johannes. Under arbetet fick de tunga träd över sig och klämdes ihjäl.

Vila i frid alla kvinnor och män, som arbetat en gång. Nu börjar antagligen, tyvärr, ett nytt dödligt arbetsår.