Göran Greider: Medierna äts upp av kändiskulten – det här var droppen för mig

I en kvart blir jag sittande gloende på en grävmaskin som kört fast i leran någonstans i Jönköpingstrakten. Assistanspersonal anländer, klafsar fram i leran och försöker dra en lång stålvajer för att dra loss grävmaskinen. Föraren var tvungen att kliva ut genom framrutan. Jobbarna skrattar och kämpar på, men jag får aldrig veta hur det går – jag måste slå över till OS-utsändningarna. 

Tv-dagar. OS-dagar. Man sitter i soffan framför tv:n och hade jag en svensk flagga skulle jag antagligen vifta med den; idrott tenderar att förvandla oss alla till nationalister. Man ser Ebba Andersson resa sig efter den olycksaliga vurpan och ge allt och trots allt rädda ett silver till nationen. 

Men de här tv-dagarna innebär också ett väldigt zappande mellan tv-kanaler för att följa OS-sändningarna och då fastnar jag ofta en stund i någon av alla dessa realityserier - ”Vägens hjältar”, ”Frusna vägar”, ”Gränsbevakarna”, ”Svenska truckers”, serier från akutmottagningar och flera andra. Och jag kan inte låta bli att falla i tankar även den medievärld vi alla lever i. 

Överst i denna mediala värld reser sig över oss hela denna olymp av elitidrottsmän men framför allt alla slags kändisar i program som ”Stjärnorna på slottet”, ”Renées brygga”, olika lekprogram, ”Shaolin heroes”, ”Wahlgrens värld”, ”Kändisar på rymmen”. Den ändlösa paraden av så kallade kändisar upptar mer och mer utrymme i tv-kanalerna. I SVT:s Politikbyrån ska Donald Trumps hälsa diskuteras och inbjuden är Messiah Hallberg, en favorit, förvisso, men jag antar att det var för att dra tittare som han kallades in. 

Ibland dyker den upp när ett snökaos brutit ut eller fallna elstolpar ska repareras. Annars är kroppsarbetet i stort sett osynligt i de stora kanalerna, år ut och år in.

Droppen för min del var när mitt favoritprogram ”Det sitter i väggarna plötsligt” gjordes om och man började besöka kändisars hus istället för vanligt folks. Eller var droppen när SVT hakade på den amerikanske högerpopulistiske kändisen Charlie Kirk och berättade om honom som om det vore någon som varje svensk tv-tittare självklart borde känna till? Den dagliga uppmärksamheten på allt Trump gör är oftast nyhetsmässig, men det finns definitivt också ett drag av kändisjournalistik kring denne galning. 

Var finns arbetarklassen i svensk media? Svar: Den är närapå osynlig, förutom då i de där lika ändlösa realityserierna. Jo, ibland dyker den upp när ett snökaos brutit ut eller fallna elstolpar ska repareras. Annars är kroppsarbetet i stort sett osynligt i de stora kanalerna, år ut och år in. Därmed blir också de politiska frågor som är viktiga för det kroppsarbetande kollektivet för det mesta osynliggjort: pensioner, sjukförsäkring, arbetstidsförkortning. 

Ibland tänker jag att dagens värld inte är så olik den antika slavvärlden: ett litet skikt däruppe av gudar och makthavare – och under det ingenting. 

Forskarna vet ganska litet om hur enskilda slavar hade det, eller kände det. För en del år sedan hittades ett av få meddelanden från denna slavvärld, ett brev funnet vid utgrävningar i Aten och skrivet 300 år före Kristi födelse av slaven Lesis. Det löd: 

”Käre Xenokles och mamma! Jag ber enträget att ni inte ska strunta i att jag håller på att dö här i bronsgjuteriet. Jag är i händerna på en genomusel mänska. Jag blir piskad och håller på att dö. Jag ligger fastbunden. Jag behandlas som skit, och det blir bara värre och värre. Er Lesis.” 

Ingen vet hur det gick för Lesis. Hans öde är evigt förlorat för det mänskliga minnet. Och saken är den att vi egentligen heller aldrig på allvar får veta något om alla dessa vägarbetare, truckers, vårdpersonal och assistanspersonal som sliter i leran och deras liv: De är reducerade till något annat – underhållning i reklamkanalerna. 

Jag kommer nog aldrig ens att få veta hur det gick för den där grävmaskinen, som i en så förtvivlad gest sträckte ut sin skopa och stödde sig på den för att inte dras ner ännu mer i leran. Och i den samlade mediebilden som dagligen hälls över oss formas en klasspyramid: Människorna däruppe är viktigast, de därnere mindre viktiga.