Somar Al Naher: Libanon är fast mellan Hizbollahs vapen och Israels bomber

Hizbollah ska lämna ifrån sig sina vapen. Det har Libanons regering nu bestämt.

Bakom beslutet finns en amerikansk plan som steg för steg ska avväpna Hizbollahs militära gren och få ett slut på Israels attacker mot Libanon. Planen kräver också att Israel drar sig tillbaka från Libanons södra delar.

Hittills har Hizbollah varit starkare än den libanesiska armén, men när milisen öppnade eld mot Israel den 8 oktober 2023 – med argumentet att stötta Gaza – drogs Libanon in i en konflikt som varken regering eller folk hade valt.

Frågan är långt ifrån enkel inrikespolitiskt. Israels ledning ser Hizbollah som ett existentiellt hot, men det omvända gäller också: många libaneser fruktar att Israel vill utplåna delar av Libanon, och rädslan för attacker från grannlandet fanns långt innan 2023.

Gemene man är splittrad. I söndags dödades sex libanesiska militärer, varav flera är shiamuslimer, i samband med att de skulle tömma en vapenarsenal som troligen tillhörde Hizbollah.

När libanesisk media frågar folk på gatan säger många att de stöder idén om att avväpna milisgruppen, men oroas för att ingen ska skydda dem om Israel anfaller. 

En kvinna från södern säger: ”Jag har inget emot att staten har vapenmonopol, men kommer Israel låta oss återvända hem?” 

En man kallar det ”dålig tajming”, och menar att så länge Israel ockuperar södra delarna och staten är svag måste folk få ha möjlighet att göra motstånd. 

En ung kille säger: ”I jämförelse med grannländerna är Libanon svagt, därför måste vi ha en väpnad armé och den enda som har kapaciteten är Hizbollah.” 

Den som inte förstår Libanons historia förstår inte heller Hizbollah. Bland den fattiga shiamuslimska befolkningen har stödet för milisgruppen varit starkt eftersom staten inte bara är svag militärt, utan också brister i välfärd. Hizbollah driver skolor, sjukhus och välgörenhetsorganisationer som fyller tomrummet.

När nyhetsbyrån AP nyligen sökte upp offren bland de som drabbades av personsökarattacken den 17 september 2024 var många barn och unga som antingen förlorat synen eller fingrar. Tolv personer dödades, däribland två barn, och över 3 000 skadades. 

En del kanske tänker att de får skylla sig själva. Men då glömmer man verkligheten för många libaneser och hur rörelsen uppstod.

Palestinska PLO använde södra Libanon som bas för sina operationer mot Israel. Sommaren 1982 invaderade Israel Libanon, drev bort PLO och ockuperade södern. För många shiiter var det först en lättnad efter år av palestinska räder som dragit israelisk vedergällning över deras byar. Men glädjen blev kortvarig. 

Ockupationen följdes av flygbombningar av bostäder, sjukhus och civila mål, ofta med motiveringen att palestinska miliser gömde vapen bland civila. Hatet mot palestinierna bleknade, vreden mot Israel växte, och ur detta föddes Hizbollah – tränat och finansierat av Iran och med stöd från Syrien. 

Fyra decennier senare är rörelsen en militärmakt som vida överstiger armén och utgör en central politisk aktör. Men nu är läget återigen nytt. Premiärminister Nawaf Salam och president Joseph Aoun står enade, med stöd av USA, Frankrike och Saudiarabien.

Hittills har Hizbollah svarat symboliskt på regeringens beslut. Exempelvis lämnade milisens ministrar och dess allierades mötet förra veckan, men valde att inte fälla regeringen. Man vet att öppen konfrontation inte är lika gångbar längre och att Libanon behöver saudiska pengar för att återuppbygga landet.

Missnöjet växer, även bland Hizbollahs egna anhängare, över att återuppbyggnaden i södra Libanon går långsamt och att den ekonomiska krisen förvärras. Samtidigt är rörelsen mer isolerad i regionen än på länge: vägarna till Iran är avskurna sedan Assad-regimen i Syrien föll och Israel fortsätter sina attacker.

Flera bedömare tror att avväpningen bara kan lyckas om libaneserna – särskilt Hizbollahs stödtrupper – känner att Israel inte längre är ett akut hot.

Nu står milisen inför ett avgörande val: ge upp vapnen utan att tappa ansiktet, eller riskera ett nytt inbördeskrig. Hittills har man hållit igen. Men många fruktar att landet kan splittras.

Hizbollah måste lämna ifrån sig sina vapen. Det finns ingen annan väg.