Ledarkolumn
Gabriella Kärnekull Wolfe: I Tidö-Sverige slutar du vara barn i puberteten
Dagens ETC
I Sverige är det inte självklart att alla under 18 år skyddas av lagen mot barnpornografi. Avgörande kan i stället vara om kroppen anses vara i puberteten. Trots återkommande kritik från både utredningar och FN har politiken låtit lagen vara.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Jag tror att jag var tio när mina bröst började ömma. Något år senare upptäckte jag små svarta strån i ljumskarna, och när jag var tolv fick jag min första mens. Från och med den dagen kunde vuxna män i Sverige lagligt runka av till min kropp.
De flesta tror att den som skildrar, sprider eller innehar sexuella bilder på barn begår ett brott. I stora drag stämmer det – men Sverige har uppfunnit en egen definition av vad ett barn är. Gränsen dras inte vid arton eller femton, utan den dras vid när ett barn kommer in i puberteten.
Det var anledningen till att Helsingborgs tingsrätt friade en 17-årig pojke för barnpornografibrott tidigare i år. Han hade spridit en sexuell film på ett barn, och han visste att det var ett barn. Men eftersom flickan hade bröst och könshår var det inte brottsligt.
“Alla vet hur gammalt barnet i filmen är, men det spelar ingen roll” kommenterade Susanna Pettersson, jurist på barnrättsorganisationen Ecpat, till SVT Nyheter.
Det är inget misstag att lagen ser ut såhär. När lagen infördes 1999 föreslog den statliga utredaren att lagen skulle skydda alla barn under 18 år. Men den dåvarande socialdemokratiska regeringen sa nej. De tyckte inte att det var straffvärt att runka av till pubertetsutvecklade barn.
När lagen utreddes igen 2009 gjorde den nya statliga utredaren samma ställningstagande som den förra. Lagen borde skydda alla barn under 18 år. Men den Reinfeldt-ledda regeringen sa nej. Argumentet var att om lagen skyddade alla barn under arton skulle det bli för svårt att veta om ett brott begåtts.
En sjuttonåring och en artonåring kan se identiska ut på bild. Om man kriminaliserar den ena, hur ska Johan och Anders kunna scrolla “barely legal” på Pornhub utan att oroa sig över att kapten blå knackar på?
FN:s barnrättskommitté har vid flera tillfällen rekommenderat Sverige att ändra lagen. Barnkonventionen definierar ett barn som varje person under arton år – utan undantag för barnets BH-storlek. När konventionen blev svensk lag 2020 konstaterade regeringens egen utredare att lagen strider mot Barnkonventionen. Ändå har ingenting hänt.
I höstas lade Socialdemokraterna fram en motion om att ändra lagen. Tjugosju år efter att deras egen regering valde bort tonåringarnas skydd har partiet lärt sig en läxa.
Men det har inte högern. Motionen röstades ner av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Regeringens företrädare menar att man vill invänta ett kommande EU-direktiv för att “det är klokt att ta det i ett sammanhang”.
EU-direktivet innehåller inga förslag om barns pubertetsutveckling. I EU:s mening är barn redan skyddsvärda oavsett hur mycket könshår de har.
EU-direktivet som ursäkt är förmodligen precis vad det låter som – en ursäkt. Det är en parkeringsplats som låter principfast utan att förpliktiga till något. Om regeringen hade velat ändra lagen hade de kunnat göra det tillsammans med någon av mandatperiodens övriga hundra förändringar av brottsbalken.
Barn som utsätts i dag skyddas av den lag som finns i dag. Det är märkligt att fyra partier som går till val på att “stå på brottsoffrens sida” plötsligt tvekar.
En mer trolig förklaring är att det är en icke-fråga för deras väljarbas. Skärpta straff, mer polisbefogenheter och lägre straffmyndighetsålder är lätt att kommunicera på en valaffisch.
Men en ändring som skulle ge pubertetsutvecklade barn samma skydd som yngre barn – den får vänta. Det finns tydligen alltid ett bättre tillfälle att skydda barn som redan har bröst.
