Barnafödandet i Sverige rasar. På bara femton år har Sverige gått från att ligga på topp i Europa till att nu ligga strax under EU-snittet. Förra året var födelsetalet nere på 1,43 barn per kvinna, vilket är det lägsta som uppmätts sedan mätningarna startade 1751. Spekulationerna och debatten är igång – varför föder svenskarna så få barn och vad kan vi göra åt det?
SVT:s program Politikbyrån har redan hunnit tramsa sig igenom ämnet. Politiker bekymrar sig över vad det innebär för demografin på sikt. Medan Moderaterna i Stockholm passade på att dra ett aprilskämt om att de vill införa sex lediga Sab-dagar (”skapande av barn”-dagar) för att få bukt med problemet.
Statsminister Kristerssons oro över barnafödandet är svår att ta på allvar. Ser man till vilken familjepolitik som Tidöpartierna för, undrar jag snarare om den här regeringen hatar barnfamiljer? Alltså de barnfamiljer som redan finns och som just nu drabbas stenhårt av stigande matpriser, höjda hyror och en rekordhög arbetslöshet.
De senaste årens inflation har dramatiskt minskat barnbidragets värde, som nu ligger på sin lägsta nivå på femtio år. 2015 täckte barnbidraget 45 procent av en genomsnittlig tioårings nödvändiga levnadskostnader (exklusive boendet). 2018 höjdes barnbidraget med 200 kronor och räckte då till 36 procent av kostnaderna. I år täcker det bara 25 procent.
Men i vårbudgeten valde regeringen att inte förstärka barnbidraget. I stället gick en tredjedel av budgeten till ökat rotavdrag för de som äger sitt boende. Faktum är att det så kallade ”reformutrymmet” i budgeten skapas av alla stöd och bidrag som inte skrivs upp med inflationen. Det urholkade barnbidraget finansierar alltså det ökade rotavdraget.
I stället för att stärka barnfamiljernas ekonomi väljer regeringen att – mitt under brinnande lågkonjunktur och kostnadskris – helt fasa ut det extra bostadsbidrag som just riktat sig till barnfamiljer. Det innebär upp till 1 400 kronor mindre i månaden för de mest utsatta barnfamiljerna i vårt land.
Till Dagens Arena säger den ensamstående mamman Maria Larsson att hon blir förlamad av finansiell oro inför slopandet av bostadstillägget. Varje dag i ett halvår har hon ätit två kokta ägg till lunch för att hennes treårige son ska få varierad kost till middag. Hon är tyvärr inte ensam.
Rädda Barnen, Majblomman, Hyresgästföreningen och Röda Korset släppte nyligen rapporten ”Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2025”. Där står det att nästan var tredje ensamstående förälder med låg inkomst har haft svårigheter att äta sig mätt under det senaste halvåret. Nästan lika många har haft svårt att betala sina boendekostnader. Sex av tio är oroliga för sin försörjning de kommande sex månaderna.
Detta verkar inte bekymra Tidöregeringen. Istället vill de införa ett så kallat ”bidragstak” som med knivskarp precision ger sig på utsatta familjer med många barn. Regeringens egna utredare menar att förslagen hon tagit fram kan strida mot Barnkonventionen och varnar för att bidragstaket kan leda till ökad segregation och kriminalitet.
Som om det inte var nog, vill Moderaterna dessutom avskaffa flerbarnstillägget i barnbidraget, vilket skulle drabba alla familjer som har fler än ett barn. Hur går den här politiken ihop med oron för de sviktande födelsetalen? Det gör den inte.
I andra länder med lågt barnafödande slår politikerna knut på sig för att med ekonomiska incitament försöka öka födelsetalen. I Sverige gör regeringen tvärtom. Svenska barnfamiljer ska minsann plågas och pinas. Tänk på det nästa gång du hör en högerpolitiker oja sig över att det föds för lite barn i Sverige.
