Agneta Stark: Djupt problematiskt att sortera bort invandrare efter värderingar

Vad är svenska värderingar? Handlar frågan om vilka värderingar som är just svenska, snarare än bolivianska, filippinska, indiska? Eller isländska, japanska, kenyanska?

Ett svar på den frågan skulle kunna utläsas ur varje lands grundlag, som anger hur landet styrs juridiskt och politiskt. Då skulle man finna att de flesta demokratiska länders grunder liknar varandra. Det som står i vissa grundlagar men inte i andra är betydligt mer skiljande, till exempel jämställdhet, synen på religioner, miljöskydd eller frågor som rör minoriteter. Men ger grundlagar ett tydligt uttryck för landets medborgares värderingar?

De som i dagens Sverige vill undersöka och främja vad de kallar svenska värderingar verkar dock inte vara intresserade av styret i de länder som migranter fötts i. De är i stället ute efter vilka värderingar vissa människor som flyttar till Sverige bär med sig. Regeringen har just anslagit pengar för att undersöka den saken: 1 500 människor med ”icke-västlig” bakgrund och 1 500 människor med ”helsvensk” bakgrund ska intervjuas. Frågorna ska gälla sociala, kulturella och demokratiska värderingar, och fokusera på synen på bland annat skilsmässa, sex före äktenskap, abort och homosexualitet liksom på barns rättigheter.

Det är alltså fråga om svenska värderingar som – i historiskt perspektiv – är rätt färska. Fram till 1970-talet gällde i Sverige helt andra juridiska regler på dessa områden än nu, vilket troligen speglade den tidens värderingar. Det finns också trossamfund, sedan sekler verksamma i Sverige, vilkas förkunnelse inte heller idag stödjer dagens lagstiftning. Omfattar inte dessa trosbekännare svenska värderingar?

Tidigare undersökningar har pekat mot att det har tagit ungefär 10 år för att uppfattningarna hos migranter till Sverige starkt ska likna dem hos svenska invånare. Integrationsministern Simona Mohamsson (L) anser emellertid att ”10 år är alldeles för lång tid”. Jag undrar hur hon ser på mentala förändringsprocesser, hos sig och andra.

Tanken att juridiskt avgörande individuella beslut skulle fattas byggda på sådana intervjuresultatet är skrämmande.

Det är helt i sin ordning att undersöka individers uppfattningar om konkreta frågor för att söka efter deras underliggande värderingar. Resultaten måste sedan redovisas i så stora grupper att ingen enskild svarandes uppfattning kan utrönas i efterhand – det är också normal undersökningssed.

Men den genomsnittsbild som framkommer kanske inte passar in på en enda av de tillfrågade personerna, var personen än är född. Och den kan definitivt inte användas som norm: ”så här ska en svensk tycka, för det gör de flesta”.

Önskan att sortera bort människor med ”felaktiga” värderingar ur dem som ska få komma in i Sverige, eller ur dem som kan komma ifråga för medborgarskap är djupt problematisk. Sådana avgörande viktiga bedömningar kan aldrig göras för en grupp, utan måste alltid gälla en individ. 

Åsiktsregistrering är förbjuden i svensk grundlag. Att genom intervju utröna om en människa hyser ”svenska värderingar” är ytterligt komplicerat. Tanken att juridiskt avgörande individuella beslut skulle fattas byggda på sådana intervjuresultatet är skrämmande.

Vägen ur detta är att strunta i enskilda människors värderingar. Handlingar kan förbjudas i lag. Vilka värderingar du och jag och alla andra gömmer i vårt innersta är faktiskt ointressant, så länge vi inte i handling bryter mot lagen.