Tanvir Mansur: Vi måste ta kvinnors smärtor på allvar

Clara Hochhauser jobbade på ett sjukhus i Chicago. Hon var barnmorska och hade aldrig planerat att skaffa barn. Men efter att hon fyllt 40 år och gift sig, genomgick hon en lyckad IVF-behandling och väntade tvillingar. Hon och hennes man var överlyckliga.

Men Clara var ändå nervös, för hon hade varit med på väldigt många förlossningar och visste exakt hur mycket som kunde gå fel. Förlossningen skulle dessutom ske på samma sjukhus där hon hjälpt många föräldrar att föda. Hennes egna arbetsplats.

Där börjar andra säsongen av The Retrievals, en dokumentärpodd på fyra avsnitt från Serial productions och The New York times. Den första säsongen handlade om en sjuksköterska som jobbade på en IVF-klinik och stal bedövningsmedlet fentanyl och ersatte den med saltlösning. När blivande föräldrar kom in för att plocka ut ägg, gjordes det alltså utan smärtlindring. Utifrån de fallen, grävde reportern Susan Burton i frågan om varför kvinnors smärta ofta förminskades och avfärdades. Podcasten fick en Peabody Award och hundratals lyssnare började höra av sig till Burton om sina erfarenheter. Ett av de fallen handlade om Clara Hochhauser.

Det var mycket som inte gick som Clara hade tänkt sig. Hon ville ha vaginal förlossning, inte kejsarsnitt. Framförallt ville hon inte föda i operationssalen. Det kändes inte bra att ligga på rygg på ett smalt operationsbord i metall, jämfört med en sjukhussäng eller brits. Av säkerhetsskäl behöver tvillingar förlösas i operationssalen.

Barnen kom ut och mådde bra – men under kejsarsnittet fungerade inte smärtlindringen. Clara fick extra fentanyl och ketamin, men blev aldrig sövd. Hon kände allt. Jag kommer inte dela med mig av de grafiska detaljerna från förlossningen. Men jag kan berätta att jag skrek rakt ut när reportern Susan Burton beskrev det i podden.

”Kejsarsnitt är en av de vanligaste operationerna i världen”, förklarade hon. Men i USA och Kanada upplever drygt 100 000 människor att de inte bara känner något under sina förlossningar, utan att de upplever en märkbar smärta.

”Det finns ingen annan större operation där det här skulle vara acceptabelt”, sade Burton.

Det finns många förklaringar. Att narkosläkare testar bedövning genom att peta på patientens arm med en tungspatel och frågar om den känner något. Att många läkare utgår från att en patients luftvägar kan blockeras när den blir nersövd – och väljer i stället att låta den känna all smärta för att rädda patientens liv. Men också att patienter inte vågar säga till läkaren att det gör ont. Och att sjuksköterskor inte heller gör det när de hör att patienter skriker av smärta.

Clara var inte bara patient, hon var också omgiven av sina kollegor. I efterhand kände de inte bara skam, utan också förtvivlan. Så de började utbilda andra läkare runt om i USA. Och det gjorde en skillnad. De lyckades förändra både sitt eget sjukhus och sätta nya standarder för hur förlossningsavdelningar ska hantera smärta vid kejsarsnitt.

Kvinnors hälsa behöver tas på allvar. Dagens ETC har en lista på de svenska regioner som är bäst och sämst på kvinnovård, enligt Kvinnohälsoindex 2025, en rapport från läkemedelsbolaget Gedeon richter. Det gäller om du exempelvis har endometrios, klimakteriebesvär eller behöver specialiserad gynekologisk vård. Det är långt att åka till vårdgivaren, du får vänta länge och du kan ofta bli ignorerad. Vården skiljer sig också mellan olika regioner. Enligt rapporten är kvinnohälsa 32 procent mindre prioriterat än andra vårdområden.

Det är ett problem att det här området är så eftersatt. Inte bara för att det är ojämställt, men också för att ingen människa ska behöva ha sådana här besvär utan att få behandling. Det ska inte vara olika beroende på var du bor.

The Retrievals belyser ett problem som rör de flesta länder i världen. I Storbritannien har en ny studie som heter Sonar börjat kartlägga patienters smärta vid kejsarsnitt. Mer forskning kan göra att sjukvården börjar ta kvinnors hälsa på större allvar. I framtiden kan färre patienter drabbas lika hårt. Ingen ska behöva säga ”jag kände allt” efter ett kejsarsnitt.