Forssell kommer inte att hitta lösningen på integrationen

Migrationsminister Johan Forssell (M) är på turné runt om i landet, men jag tvivlar på att han kommer hitta det han söker, det vill säga svaret på integrationsfrågan.

Varför? Låt oss återkomma till det.

Göteborgs-Posten följer med Forssell på ett besök hos butiksägaren Muhittin Tayli i Järfälla, norr om Stockholm. Tayli kom till Sverige från Turkiet i slutet av 80-talet och startade en matbutik som nu blivit en framgångsrik kedja. Han har fyra barn, alla med pågående eller avslutad universitetsutbildning.

En framgångssaga. Muhittin Tayli representerar den integrerade, skötsamma invandraren som blir en del av det svenska samhället. Johan Forssell är mycket intresserad av den processen: att bli svensk.

Men hur blir man det?

Tidöpartierna lagt stor vikt vid att försöka definiera svenskhet. Sverigedemokraterna har varit motorn, men genom Tidöavtalet anammades den nationalistiska retoriken av M, KD och L, och så småningom följde fler efter.

På Almedalsveckan i fjol hade nästan alla partiledare den svenska flaggan som backdrop under sina tal. Flera av dem pratade om Sverige och svenskhet på ett sätt som kändes främmande. Magdalena Andersson (S) deklarerade att flaggan ska vaja på varje torg.

Tidöpartierna vill kunna utvisa invandrare som uppvisar ”bristande vandel”. SD:s långlivade dröm om en kulturkanon har blivit verklighet. KD har deklarerat att ”rätt och fel avgörs inte bara av lagen” – ett budskap som i princip gått obemärkt förbi, när det i en rimligare värld hade väckt starka reaktioner.

Partiet vill lära invandrare oskrivna svenska regler och tvinga dem att skriva på ett ”Sverigekontrakt”.

Politiken har utvecklat en besatthet av svenska värderingar och det tycks nu råda en tävling om vem som kan vara mest nationalistisk, mest repressiv – allt i integrationens namn. Frågan är om det man föreslår ens leder till förbättrad integration.

Nu tar Moderaterna ytterligare steg i nationalistisk riktning, återigen med integration som motivering. Partiet vill lära invandrare oskrivna svenska regler och tvinga dem att skriva på ett ”Sverigekontrakt”, ett uppdrag som åläggs en myndighet, oklart vilken.

Svenska värderingar gick alltså fort från att vara ett retoriskt slagträ till att bli något som ska avgöra människors rätt att vistas i Sverige. Vad kommer härnäst? Läs rätt böcker, eller kastas ut? Stå för nära någon i busskön och bli av med ditt medborgarskap?

Problemet är att det är omöjligt att definiera svenskhet; och att den version vi får därför är signerad Tidöpartierna – och därmed klart nationalistisk, för att inte säga rasistisk.

Oskrivna regler ska förbli just oskrivna, eftersom de är något helt annat när de sätts på pränt på regeringspapper – och de regler som Tidö ser som självklara tvivlar jag på att alla skriver under på.

Så varför kommer Forssell inte att finna det han söker, det vill säga fungerande integration? Well, det hade krävt en tidsresa.

Det som fanns under den period då Muhittin Tayli kom till Sverige saknas i stor utsträckning i dag. Jobb. Bostäder. En skola utan prefixet marknad. Och ett kultur- och föreningsliv där människor lärde sig språket och ”oskrivna regler” på ett icke-repressivt sätt. Allt detta har Forssells parti och hans samarbetspartners skalat ner.

Det Tidöpartierna gör är att målmedvetet måla upp en bild av att invandrare är paria: oönskade, kostsamma, ett hot mot gemenskapen. Inte konstigt att en sådan retorik till slut ökar fientligheten mot människor från andra länder; inte konstigt att ett sådant samhälle sluter sig. Det leder också till försämrad integration.

Och det är, om vi ska vara ärliga, så Tidöpartierna vill ha det. Det här har aldrig handlat om integration, det har handlat om att inte ta emot. De ska inte vilja komma hit och vi ska inte vilja ha hit dem.

Så bygger man Sverige Tidösvenskt.