Tanvir Mansur: Verklighetens Superman finns i Palestina

Jag har varit ett fan av Superman sedan jag var åtta år gammal. Jag har läst serietidningarna, sett filmerna och haft affischer på väggarna. För ett år sedan uppnådde jag en dröm när jag fick ställa en publikfråga till Tom Welling – som spelade Clark Kent i ”Smallville” – under mässan Comic-Con i Stockholm.

Men efter att den nya Superman-filmen nu kommit blir de konservativa rösterna i USA högljudda. Som väntat. Filmen ska vara ”woke”, och de är arga för att ”den nya liberala Superman är en invandrare”. Den har också kallats anti-israelisk. Filmens regissör, James Gunn, skrev berättelsen för fyra år sedan och har berättat att den är fiktiv.

I början av filmen ställer den sig frågan: varför förhindrar inte Superman krig om han är så allsmäktig? Han stoppar det USA-allierade landet Boravia från att invadera sin fattigare granne Jarhanpur. Techmiljardären Lex Luthor tycker inte att invandrare från andra planeter ska lägga sig i geopolitik och att Superman borde gripas.

Men flera scener i filmen påminner faktiskt om dagens situation i Palestina. En stat med en välfinansierad armé marscherar genom öknen med stridsvagnar mot en civilbefolkning som inte kan försvara sig. Boravia har också kontrakt med vapenföretag i västvärlden som tjänar pengar på kriget mot Jarhanpur. Krigshärjade barn viftar med en flagga och tittar upp för att få hopp. Vem ska rädda dem, om inte Superman?

Superman – eller Stålmannen på svenska – skapades 1938 av de judisk-amerikanska serietecknarna Jerry Siegel och Joe Shuster. Under andra världskriget blev Superman en symbol för hopp, när amerikaner mest fick dystra krigsnyheter från Europa. Därför blev han också en symbol för USA som nation. Supermans motto var länge ”Truth, Justice and the American way”. Både i serietidningar och radioföljetonger, det blev mest känt i Richard Donners ”Superman – The Movie” från 1978. Mottot skulle stärka den amerikanska stridsviljan, även under kalla kriget.

Men världen har förändrats sedan dess. Nationalismen hos superhjälten tonades ner. När TV-serien ”Lois & Clark” sändes 1993 slutade Stålmannen använda sin patriotiska slogan. I ”Smallville” pratar superhjälten aldrig om USA:s värderingar.

I den nya filmen är det imperiets samarbete med kapitalet som är verkliga skurken. Västerländska stater som hjälps åt att invadera, svälta ut och kriga i globala syd för att utöka sin makt. Det är inte konstigt att konservativa amerikaner blir upprörda. De har förlorat sin nationalistiska hjälte. Spegeln riktas mot dem själva. Vilket ansvar har de för att världen ser ut som den gör? 

USA är staten Israels största finansiär – både gällande bistånd och försvar, men också genom vapenförsäljningen. Det är inte ett land vars värderingar Superman skulle försvara. Därför belyser filmen det här. Ett imperium kan bara hållas vid liv så länge ingen ser att kejsaren inte bär några kläder.

Men Superman kommer inte rädda palestinier i Gaza. Hela familjer blir nu utraderade, svälter till döds eller blir skjutna när de försöker få mat. Medan blickarna riktas mot Gaza, väljer israeliska bosättare att öka sina attacker mot palestinier på Västbanken, med skydd av den israeliska militären.

Därför kanske vi inte ska se till superhjältar för att känna hopp. ”Man of Steel” existerar faktiskt i verkligheten. Vanliga palestinier har en vilja av stål. De kan möta soldater i en militär ockupation, vägspärrar och terroriserande bosättare, men ändå stanna kvar. De flesta människor jag träffade på Västbanken hade familjemedlemmar som hade blivit kidnappade, torterade eller dödade. Ibland blir palestinier erbjudna flera miljoner för att sälja sina lägenheter till bosättarorganisationer. Men de lämnar inte sitt land. På arabiska kallas den här palestinska motståndskraften för ”Sumud”.

En person berättade för mig:

”Vi palestinier vet att ockupationsmakter kommer och går. Ottomanska riket ockuperade oss under 300 år. Israel har bara varit här i drygt 70 år.”

Oavsett om den nya Superman-filmen är en metafor för folkmordet i Gaza eller inte, så kanske inte det är det viktigaste.

Verklighetens Superman finns i Palestina.