Kerstin Eldh: Kunskapen tillhör alla – inte bara några få

Vad betyder kunskap och vem som äger den för samhället? För de växande demokratirörelserna i slutet på 1800-talet var det viktigt att kunskap var tillgänglig för alla. Man satsade på folkbildning under parollen ”Allmän medborgerlig bildning”. 

Och det fick betydelse för samhällsutvecklingen. 

”Det som mer än något annat bidrog till att förvandla Europas fattigaste land till världens rikaste under ett sekel var att vi tidigare hade bättre folkskolor än andra länder", skrev Sven Grassman i sin sista bok ”Det lydiga landet”, innan han dog 1992.

Grassman var en internationellt känd nationalekonom som på 1970- och 80-talet var den kunnigaste opponenten till nyliberalismen. För det mobbades han av Sveriges nyliberale överstepräst Assar Lindbeck.

Med nyliberalismens inträde såg Grassman ett skifte som monterade ner den offentliga sektorn. Det fick till följd att produktionen ändrade karaktär. 

Sverige började konkurrera med billig arbetskraft, istället för att som tidigare framgångsrikt konkurrera med välutbildad arbetskraft vars höga reallöner drivit landet att så småningom bli världens mest digitaliserade. Därigenom bromsade den tekniska utvecklingen. Vi sparade oss in i fattigdom.

För nyliberalerna är kunskap inte en fråga om hur ett välmående samhälle byggs. För dem handlar kunskap om hur mycket profit det går att göra på den. Det har drabbat skolan där kunskapsnivån nu sjunker medan vinsthungriga kleptokrater skär ner på personal och tvingar lärare att sätta glädjebetyg. 

Folkbildning ses som oprofitabel och är under attack.

Kunskap har också blivit till en vara som säljs genom så kallad patenträtt. Det avspeglas i det ökade antalet patent som företag tagit – även på kunskap som forskats fram med offentliga medel och som därför borde vara gratis att använda. Patenten leder till högre pris på det som tillverkas. Patent på läkemedel kan få till följd att människor dör för att de inte har råd att betala vad de vinsthungriga bolagen som äger patenten kräver. 

Internationellt stärktes patenträtten av avtalet om immaterialrätt, Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights, (TRIPS), som togs fram i samband med Världshandelsorganisationen WTO:s bildande 1995. 

Men patenten bygger på kunskap som har historiska rötter. 

I ”The Value of Everything” med undertiteln ”Making and Taking in the Global Economy” kritiserar Mariana Mazzucato dagens företagsledare eftersom de anser att de är berättigade till den största delen av vår gemensamma kaka och inte låtsas om att de bygger sin verksamhet på vårt mångtusenåriga kulturarv.

Hon tar upp något som egentligen är rätt självklart, nämligen hur mycket samhällets kulturella landvinningar betyder för det produktiva systemet. I en tidigare bok, ”Entreprenörsstaten”, har hon också visat hur mycket den grundforskning som den amerikanska militären bidragit med har betytt för techmiljardärerna.  

När det gäller kulturarvet tänker jag på gränserna för vad människor under en viss epok kunde åstadkomma. Det var till exempel omöjligt för en stenåldersmänniska att uppfinna en dator.      

Det hade ingen av techmiljardärerna klarat om de fötts på stenåldern. Och den amerikanska militära forskningen, som var en utgångspunkt för deras datorer, var bara det sista steget i en oerhört lång kedja av intellektuella erövringar. Som att Pythagoras studerade matematik både i Egypten och i Babylon för ca 2 500 år sedan, och där hade man i sin tur lärt sig av tidigare generationers praktiska erfarenheter.

Och då har jag inte nämnt skrivkonsten, siffrorna, språket, ja hela mänsklighetens kulturella och sociala arv.

Kunskap har producerats i kollektiva processer i tusentals år. Varför ska då vissa individer ha rätt till en större del av kakan?

Det finns mycket vi behöver göra för att åter göra kunskapen tillgänglig för alla, och med hjälp av den kunskapssynen återuppbygga fundamentet för ett jämlikt samhälle. Ett sätt att börja är med det som har kallats det enda unika svenska bidraget till pedagogiken, studiecirkeln. Bokcirkeln är en vanlig form. Den kan handla om skönlitteratur eller några av de många nya böckerna om samhällsförhållanden, som Johannes Klenells ”Bananrepubliken Sverige”.

Folkbildningen är under attack, men regeringen kan inte stoppa en liten grupp människor från att samlas för att studera något, som de själva väljer.