Johan Jenny Ehrenberg: Att Hormuzsundet stängs är jättebra för Europa

Det är något märkligt som sker framför våra ögon. Hela världsekonomin skakas om när Trump och Iran har stängt Hormuzsundet men de flesta verkar ha svårt att se vad som verkligen händer.

Vilken del av världen är det som kommer komma bäst ut ur den krisen? Svaret är Europa!

Siffrorna strömmar in. Mellan 2023 och 2025 har priserna på energi minskat med 24,2 procent i snitt. I vissa länder som Spanien har det sjunkit med nära 40 procent!

Orsaken är att EU:s medborgare, småföretag och även regeringar gjort insatser så att sol, vind och batterier kraftigt ökat sedan förra krisen 2022. Den ekonomi som har minst fossil energi blir den stora vinnaren när priset på olja stiger.

Det är sant att USA kortsiktigt tjänar på situationen då det landet är exportör av olja och gas, men den stora vinsten kommer av att inte använda den förstörande energin och där ligger EU faktiskt mycket bättre till än andra.

Tittar man på den totala energikonsumtionen så har Asien 80 procent fossil energi, EU ligger på 65 procent och Norden på 35 procent.

Vilken ekonomi tror vi klarar fossilchockerna bäst?

Den förnybara energin är plötsligt en konkurrensfördel. Och alla siffror pekar på att det bara kommer att bli bättre.Tittar vi bara på elproduktionen är siffrorna ännu mer drastiska. 60 procent av världen el kommer från olja, kol och gas.

Men i EU har det sjunkit till 30 procent. Och i Norden är vi nere på några ynka procent, knappt märkbart.Svensk eltörstande industri behöver alltså inte oroa sig för Trumps oljekrigande.

Eftersom energi är basen för all ekonomi får det här naturligtvis stora effekter även utanför eldiskussionerna. Risken för snabb inflation minskar i EU jämfört med USA eller Asien. Matpriserna kan hållas i schack om Europas transporter elektrifieras snabbare än andra. Vid en oljekris är det första som blir dyrare transporter.

På samma sätt innebär den ökade försäljningen av elbilar i Europa (det ökade med 51 procent senaste mätningen) minskade kostnader för samhället på många plan. Inte bara att energioberoendet ökar, kostnader för miljöförstörelse och hälsoproblem med dålig luft minskar såklart.

Och trots att man inte klarat att bygga upp den industrin själv, växer användningen av batterier enormt snabbt i EU. Nya undersökningar visar att andelen hushåll som satsar på solceller nu även satsar på egna batterier. Över 70 procent väljer det. Det här ändrar energisystemet underifrån snabbare än någon kunnat förutspå.

Men även utan batterier är solens rena energi ett slag mot det fossila. I flera länder som Ungern, Spanien, Grekland gav middagssolen i maj över 70 procent av elen länderna använder. (I Sverige är siffran istället 18 procent.) Det är självklart att det här också får ekonomiska effekter som gynnar hela Europa, speciellt som andelen ren energi bara ökar.

Så jag återkommer till grundfrågan.

Varför jublar inte Europas politiker, Europas medier, Europas energiexperter och Europas industriägare? Vad är det som gör att lösningarna inte hyllas utan alla rapporter handlar om mörka problem där ordet ”kris” ständigt återupprepas. Väldigt sällan visas framgångarna.

Det är som om vi skulle diskutera vården och bara visa sjukdomarna men aldrig visa att fler och fler faktiskt botas med ny kunskap och nya mediciner. Vad kan dysterkvistarnas makt bero på?

Det finns en enkel förklaring som just därför väldigt sällan diskuteras.

Det är exemplet med rökning där världens medborgare bolmade och skapade ett ständigt rökmoln vilket hyllades, försvarades och förlängdes av världens mäktiga tobaksindustri. Trots årtionden av lögner och korruption kunde den branschen styra politiken. Det pågår än idag fast nu med produkten vitt snus för unga. Att det tagit generationer att få bort det stora rökmolnet från cigaretterna handlar samtidigt om lobbyismen från en liten minoritet, det var trots allt bara runt 1 procent av jordens BNP som kom från tobaksindustrin. Vilken enorm politisk kraft de hade!

På samma sätt är den globala fossilindustrin runt 4 procent av världens BNP och ändå klarar den av att styra politik, skapa krig och förlänga klimatkrisen med decennier. Det verkliga motivet bakom är alltid detsamma: kortvarig vinstjakt. Ägarnas behov av ökade vinster styr produktionen men också lobbying.

Alldeles nyss har vi på samma sätt få se hur tysk bilindustri lyckats bromsa utfasandet av fossila bilar med motivet att annars hotas vinsterna. En liten grupps vinstjakt styr den politiska debatten och politiken.

Så varför bromsar Tidöregeringen omställningen när den så uppenbart lönar sig för samhället? Varför jublar inte Europa när utvecklingen äntligen går snabbt åt rätt håll?

Fossillobbyn äger berättelsen om vad som händer. Det är nog bra att lära sig att inte lyssna på dem.