Varför är det så viktigt med mediamångfald? Här har du svaret

Senaste dagarna har Dagens ETC granskat hur svenska medier hanterar Israels krig mot Gaza. Dels på nyhetsplats, dels på ledarplats. Det är i vissa fall enorma skillnader. Som hur vår egen ledarsida hanterat folkmordsbegreppet. Jämför med Svenska Dagbladet eller Göteborgs-Posten.

Annie Croona, ledarsidans redaktör, säger så här:

– Ja, det är ett juridiskt begrepp men vi opinionsjournalister måste också få kalla en spade för en spade.

Jag är stolt över hur Dagens ETC navigerat sedan 7 oktober 2023. Det handlar om hur nyhetsredaktörer- och reportrar och opinionsbildande skribenter har utgått från verklighetens förhållanden, inte från ett yttre tryck som försökt pressa rapportering och tyckande i olika riktningar.

Vi har uppmärksammat växande hat mot judar och muslimer.

Vi har bevakat nära och mångsidigt. (Joakim Medin var för övrigt på väg till Israel för nya reportage, men han kom aldrig dit, som alla känner till blev han gripen i Turkiet.)

Vi har kallat terror för terror.

Vi har granskat regeringens linje.

Vi har uppmärksammat växande hat mot judar och muslimer.

En dagstidning är rörlig materia. Vi väljer och väljer bort. Balansen sätts löpande. Har allt varit perfektion senaste åren? Självklart inte. Jag – och vi – välkomnar synpunkter. Gärna konstruktiva. Det är inte riktigt ett avstamp för vettig dialog att exempelvis mejla och slå fast att Dagens ETC:s journalister är ”antisemiter” eller ”sionister” utan att ha läst en enda rad vi skrivit.

Andra medier?

Jag har definitivt synpunkter på hur publicister har styrt sina redaktioner. Och om vi ser till ledarsidor menar jag att tidningar som Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten begår ett misstag som kvalificerar dem för historieböckerna. De är ideologiskt blinda för allt som stör deras proisraeliska narrativ. De är dessutom starkt medskyldiga till att forcera en livsfarlig hyperpolarisering, där kriget exploateras till ännu ett argument i deras pågående kampanj mot migration från muslimska länder.

Men:

Det här är också bilden av ett Sverige som ännu har viss medial mångfald.

Svenskar gillar det här.

Gillar journalistik, gillar åsikter, gillar att alla inte springer åt samma håll.

Svenskar är ännu inte förlorade till samma avgrund som många amerikaner.

Men denna mångfald är tynande. Allt färre ägare kontrollerar allt fler tidningar, och det nya mediestödet gör att dessa får allt större del av kakan samtidigt som mindre aktörer slås ut.

Ett samtal som förs från plattformar som vet vad de vill. Vänster och höger. Värderingar.

Det är nedslående att läsa min kollega Kent Vilhelmssons rapport från Almedalen där ett seminarium om mediestödet handlar inte mycket alls om kärnan, journalistiken, om vad den betyder för samhället, men desto mer om att jättar som Bonnier vill slippa moms. Så blir det när koncernerna lobbar och politiker retirerar.

Så blir det när ekonomer ska fungera som publicister.

Vissa i panelen tjänar mer på ett år än vad Dagens ETC får i mediestöd.

Radera stapeln för Dagens ETC.

Eller de som visar Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten.

Resultatet blir en fattigare debatt.

Ja, jag kan blir enormt provocerad av skribenter som Tove Lifvendahl och Adam Cwejman, på samma sätt som de sannolikt upplever mina och andra Dagens ETC-skribenters alster.

Samtidigt, det är ju som det ska vara. Motsatsen vore stiltje, utan åsikter som bryts mot varandra. Och bortom ledarsidorna: utan nyhetsvärdering som drar åt olika håll.

Med lite svulstiga ord så är det demokrati vi ser.

Ett samtal som förs från plattformar som vet vad de vill.

Vänster och höger.

Värderingar.