Andreas Gustavsson: Alla förlorar på Moderaternas ohämmade hets mot medier

Valet står mellan regeringen och medierna, hävdar Sverigedemokraterna. Den sitter så djupt präntad i partiet, oförmågan att kunna respektera att medierna – de riktiga, journalistiskt grundade – har en kritisk blick och granskar makten å allmänheten vägnar. 

Kanske kom det tydligaste exemplet när SD av ren hämndlystnad mot TV4, som avmaskerat partiets trollfabrik, hävdade att väljarna hade att ta ställning mellan Jimmie Åkesson och Kalla fakta. Samtidigt som Åkesson själv talade ur hjärtat med konspirationsteorier om att svenska medier är ”proxykrigare” som bedriver en ”gigantisk inhemsk påverkansoperation från det samlade vänsteretablissemanget”.

Det här högerpopulistiska fenomenet har Dagens ETC uppmärksammat återkommande, på ledarsidan och i nyhetsrapportering.

Speciellt eftersom fler partier tagit efter, just nu mest framträdande hos Moderaterna, och då handlar det inte bara om marginaliserade ledamöter som Lars Beckman (vars nya teori är att Socialdemokraterna detaljstyr TV4 genom LO och Aftonbladet), utan om ledande politiker och tjänstemän.

Vad sysslar Carl-Oskar Bohlin med? 

Den moderata ministern vars uppdrag är att rusta Sverige bland annat mot illvilliga kampanjer som sprider osäkerhet hos medborgare, till exempel genom att sudda ut gränsen mellan tillförlitlig och lögnaktig information.

I höstas gav han sig på Dagens Nyheter:

”Antingen är man medvetet en aktiv del av uppenbara och vinklade spinn direkt producerade av S, eller så är man oförmögen att göra bakgrundsresearch kring vem man pratar med.”

Nu ogillar han Aftonbladets pågående och omfattande granskning av turerna kring Fållöknastiftelsen, där statsministerns fru Birgitta Ed ordnar kristna retreats på en herrgård, en verksamhet som startats med långvariga kontakter från lobby- och friskolebranschen. 

Är det viktig journalistik? Det kan man tycka olika om. Personligen ser jag ett stort värde i en genomlysning av den här sortens nätverk som annars är helt osynliga för vanligt folk. En annan aspekt är att reportern Lisa Röstlund uppdagar ett allvarligt säkerhetsproblem:

”Det tog mig sex dagar att bjudas in i statsministerparets sovrum. Få äta pizza med den innersta kretsen kring Ulf Kristersson och Birgitta Ed. Bära ut två kylskåp från deras privata flygel. Och få berättat för mig om säkerhetspolisens bedömningar – av Birgitta Ed.”

Carl-Oskar Bohlin vill tycka. Ska han ens göra det som statsråd, alltså kommentera enskilda publiceringar? Jag menar att medier ska kunna hantera debatt, oavsett vem som initierar den. Sakliga invändningar ska bemötas. Bottnar man i den journalistik som publicerats är det inget problem. Men nu är det inte sakliga invändningar som kommer från Bohlin. Han verkar vara komplett ointresserad av vad granskningen visar. Han går istället direkt på reportern som han menar har ”skrivit urskuldande om Rebellmammorna”. 

Det är en skandal.

Det är en minister som sviker sitt uppdrag.

Det är en minister som försvagar Sveriges motståndskraft.

Det är givetvis ett försök att misskreditera och misstänkliggöra Aftonbladets reporter, och därmed tidningens granskning. 

Lisa Röstlund säger så här till Dagens ETC:

– Det är anmärkningsvärt att en minister istället för att bemöta sakfrågan försöker smutskasta en enskild journalist som har avslöjat såväl allvarliga brister i säkerhetsapparaten kring statsministern som stora frågetecken om sammanblandning mellan näringsliv, regeringsmakt och släktband.

Ja, det är anmärkningsvärt.

Det är också anmärkningsvärt att statsministerns presschef desinformerar kring hur granskningen gått till.

Men förvånande? 

Vi har varit på väg exakt hit ett bra tag nu. 

För mig blev det definitivt bekräftat när jag i december mötte Bohlin i en radiodebatt, efter att jag påtalat det olämpliga i att han ställer upp i en podd hos Epoch Times, intervjuad av en person som annars är verksam på en plattform där antisemitism och prorysk propaganda flödar. 

Bohlin uppskattade inte att Dagens ETC nyhetsbevakade.

– Man har ju i grunden andra bevekelsegrunder för att ge sig på mig. Och det är att jag tillhör nuvarande regering, att jag är höger, att jag står upp mot antisemitism, det provocerar, sa han till Dagens Nyheter.

Där låter Moderaterna precis som Sverigedemokraterna, inte sant.

Marinerade i en osund föreställning att medierna har en konstant rödgrön agenda. 

Jag lyssnar igenom radiodebatten igen. 

Ministern är synnerligen agiterad. Han talar om att det ”börjar koka på den extrema vänsterkanten”, han avser då Dagens ETC och Expo. Han säger att jag ger ”uttryck för något slags svanesång för vänstern”.

Jag hade hoppats på en principiell diskussion.

Jag fick kulturkriget.

Frågan är om väljarna köper den här allt mer fixerade positioneringen.

För hur gick det när SD försökte vinna EU-valet med medierna som presenterad huvudmotståndare? Inget vidare alls. Ett riktigt dåligt resultat.

Till sist är det nog ändå så att de allra flesta väljare värdesätter att vi har medier som granskar makten. Och att de – majoriteten – inte ser den slagsida som regeringens företrädare hävdar manipulerar offentligheten. Gemensamt för de allra flesta är dessutom att de tillbringar avsevärt mindre tid på X än Bohlin. Det senare har möjligen betydelse. Om vi ska analysera radikalisering. För det är ju vad det handlar om.