Lotta Ilona Häyrynen: Kvinnohatet är ett hot mot demokratin

Det är inte en slump att den öppna misogynin ökat i samband med den auktoritära vågen som svept in över Europa och USA.

På sociala medier får influencers från den så kallade manosfären och incel-kulturen genomslag och når mångmiljonpublik med åsikter om kvinnors naturliga underordning och feminismens faror.

USA:s vice president JD Vance blev snabbt känd för sina åsikter om "galna barnlösa kattkvinnor" som saknar incitament att bry sig om framtiden. Själva idén om kvinnlig rösträtt har i vissa kretsar börjat ifrågasättas öppet. Aborträtten i USA har kraftigt begränsats. (Stereotypt) kvinnligt kodade egenskaper som empati och omsorg misstänkliggörs generellt.

Sådant larv har tydligen bidragit till allt från folkutbytet till avmaskuliniserad universitetsforskning till Moderaternas opinionssiffror.

Allt detta, och hur det hänger ihop, beskrivs i Expos senaste rapport "Män som hatar kvinnor" författad av Myra Åhbeck Öhrman. Misogynin löper som en röd tråd genom några av samtidens tongivande, om än ibland disparata, politiska och religiösa strömningar. Den finns i den ovan nämnda incel-kulturen och hos extremhögern, men också bland konservativa och konspirationsteoretiker. Jämställdhetsrörelser, hbtq-aktivister och feminister står i skottgluggen. I praktiken många kvinnor som alls yttrar sig offentligt.

Det sistnämnda har redan skadat det offentliga samtalet och därmed demokratin i väst och i Sverige. Trots detta är frågan nära nog helt frånvarande från den svenska valrörelsen. Hotet mot demokratin är inte ett potentiellt framtidsscenario, vi står i det just nu. 

I Expos rapport, med hänvisning till Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, kan man läsa att 67 procent av kvinnliga journalister utsatts för hat på digitala plattformar. Kvinnliga journalister, politiker och civilsamhällesföreträdare utsätts också i mycket högre utsträckning för ett sexualiserat språk och hot om sexualiserat våld i offentligheten.

Enligt Journalistförbundet har detta lett till självcensur hos 39 procent av journalistkåren i sin helhet. En av fem unga kvinnor i allmänhet ska, enligt en studie från Plan International, kraftigt ha minskat sin användning av sociala medier på grund av trakasserier.

Allt ovanstående har också gått att följa i realtid för den som följt aktiviteten på forum som Flashback, Facebook och Twitter. Kvinnor ansätts snabbt och hårt, etablerade som oetablerade. I allt högre utsträckning får de också sina bilder manipulerade, till exempel TikTok-debattören Hilda Berg som fick sina bröst förstorade i samband med en debatt på Youtube.

Expos rapport lyfter också fram det nyare fenomenet deep fakes: att utan några som helst äkta bilder kunna skapa sexualiserade eller rent av pornografiska bilder på alla kvinnor i offentligheten.
I Sverige har bland annat Ebba Busch drabbats – när Elon Musks AI-verktyg Grok släpptes fri i början av året började användare be om att få se henne i riksdagens talarstol iklädd enbart bikini.

Andra kvinnor ser vad som sker och blir försiktigare. Röster tystnar och andra börjar aldrig tala över huvud taget, och just detta är poängen. Följdfrågan är naturligtvis vad Sverige blir för land om bara hälften av befolkningen känner sig fri att delta i det offentliga samtalet?

Expos rapport lägger dock störst vikt vid männen som hatar och sammanhangen de befinner sig i. Här finns också rapportens enda riktiga ljuspunkt. Tvärtemot vad många tror är det inte ideologisk övertygelse om hur kvinnor är eller borde vara som driver unga män in i misogyna miljöer. Det handlar snarare om ett sökande efter sammanhang och en gemenskap att känna sig sedd i. Vilsenhet och algoritmer driver på, men politiken kommer först senare, när man redan rekryterats.

Det innebär att samhället också har många möjligheter till insatser långt innan de misogyna ideologierna tagit fäste i männen. Det kräver dock att vi också tar frågan på allvaret det förtjänar.