Henrik Jalalian: Fem arbetare dör och tydligen är ingen ansvarig för någonting

Två hissmontörer och en VD frikänns för grovt arbetsmiljöbrott efter att en olycka i en bygghiss i Sundbyberg lett till fem arbetares död.

– Utredningen ger inte en entydig eller fullständig bild av vad som har lett fram till olyckan, vem som hade skyldigheten att göra nödvändiga kontroller av hissen eller när det skulle ske, sa chefsrådmannen Karin Sandahl efter att domen föll.

Orden ”inte en entydig bild över vem som hade skyldigheten att göra nödvändiga kontroller” är en ganska bra sammanfattning av den vilda västern-kultur som just nu råder på svenska byggen.

På arbetsplatsen i Sundbyberg var hela 119 underentreprenörer inblandade. Det är inte seriöst. Att ansvaret blir otydligt förvånar knappast någon.

I domen framkommer dock att det denna gång var otydligt vem som hade ansvar för att kontrollera hissen – mellan montörer på samma bolag. Hade montörerna slarvat med dokumentationen? Eller var hissen inte färdigställd och ansvaret därför någon annans?

Detta är oklarheter som inte ska kunna uppstå. Att ingen fälls när fem personer dör i en hiss där det saknas fyra bärande skruvförband strider mot rättskänslan. Det är inte heller första gången – förra året dog 52 personer på svenska arbetsplatser.

Lagstiftningen behöver stärkas upp – det måste finnas sådana krav på dokumentation att det aldrig någonsin är otydligt vem som bär ansvar för att kontrollera en hiss. Ytterst bör ansvaret förstås ligga på ledningen.

Och så bör politikerna lyssna på Byggnads krav på att begränsa antalet underentreprenörer. I det virrvarr som råder på svenska byggen kan ingen bli förvånad över att olyckor sker.

Något säger mig att om det var ett femtiotal direktörer som varje år dog i hisschakt, föll från höga höjder eller klämdes ihjäl på sina kontor, hade situationen varit annorlunda.