Sommaren gör sakta men säkert intåg i Stockholm. Sommaren är helig för många som lever i Sverige. Efter långa månader av mörker och kyla kommer en tid av glädje och värme. (Vi som inte gillar värmen kan trösta oss med att Stockholmsnätter i juli är himla fina.) Sommaren är dessutom tid för sommarjournalistiken: Politiken tar paus och aktiviteten på marknaderna mattas av. I stället får mindre och mer jordnära berättelser utrymme. Plats ges även till en grupp personer som får 90 minuter fri medietid: Sommarpratarna i P1.
Jag har själv lyssnat rätt så lite på Sommar i P1 genom åren. Vanligtvis brukar jag därför inte intressera mig nämnvärt när de som ska tala presenteras. Men årets presentation följdes snabbt av en debatt om representation. Det visade sig till exempel att bara en sommarpratare är hemmahörande i Norrland. Lika många bor i Göteborg. I Stockholm är det desto fler. Att en och annan sommarpratare är ättad från Norrland, men numera boende längre söderut, är förvisso sant. Men ändå.
Först tänkte jag ”Okej men vem bryr sig om ett nöjesmyspratprogram som sänds mitt på dagen i P1?” Det var innan jag läste att en sommarpratare kan ha så många som en miljon lyssnare. Få personer får chans att i etermedier nå ut till så många, under en så lång programtid. Då spelar det roll vilka som får den chansen.
Tyvärr så övergick debatten rätt så snart till att handla om överrepresentationen av personer som ”bor på Södermalm”. Vanliga begrepp i diskussionen blev ”medieeliten”, ”kultureliten” eller annan valfri ”-eliten”. Och visst, det är ett stort problem att de stockholmare som i olika sammanhang ges utrymme att tolka vår samtid i oproportionerligt hög utsträckning bor på Södermalm. Men ett misstag sker när debatten slentrianmässigt klistrar på etiketten ”eliten”.
Vad är egentligen en elit? Jag tror att de flesta skulle säga att eliten är de som innehar de högsta positionerna i en maktpyramid. Det är sällan de mediepersonligheter som syns mest. Några av dem får kanske bra betalt och/eller har lyckats bosätta sig på Södermalm, eller strax söder om Södermalm.
Men de med störst makt i Mediesverige är ägare och chefer, som ofta bor i villor i mer välbeställda områden. Det är de som sitter på pengarna och bestämmer vad som ska sändas. Som i alla sfärer i samhället är inte all makt synlig.
Ännu en debatt om folk som bor på Södermalm och huruvida de är en elit innebär ett uteblivet tillfälle att tala om den verkliga eliten, inom exempelvis näringslivet. Det är tråkigt och slöseri med energi. Därför är det bra att Björn Wahlroos ska sommarprata. Wahlroos är styrelseordförande i banken Nordea och en av nordens mäktigaste finanspersonligheter. Förhoppningsvis kommer vi att prata om vad han säger. Wahlroos har nämligen verklig makt. Då är det intressant vem han är och hur han ser på världen. Den 12 augusti slår jag på radion.
