Henrik Jalalian: Ebba Busch höll hela talet på tvärtomspråket

Jag gillar Almedalstal. Det är det enda tillfället då partierna får prata om precis vad de vill utan att någon avbryter. Det är en bra indikation på vad som är viktigt för ett parti. I år var KD först ut – så vad var viktigast för Ebba Busch?

Välfärd, lite klassisk populism och hets mot muslimer. Tydligen.

KD siktar in sig på att locka väljare över blockgränsen genom att flörta med Magdalena Andersson och ställa ut löften på välfärdsområdet, i detta tal gällde det sjukvården och höjt barnbidrag. Inget fel i det men vi som är så gamla att vi minns valet för fyra år sedan noterar att det lät likadant då. Sedan fick vi en mandatperiod med nedskärningar i välfärden, höjda matpriser och skenande arbetslöshet.

Ebba Busch höll sig dock klokt nog ifrån att vifta med några falukorvar denna gång.

Ebba Busch är en av de skickligaste talarna i svensk politik och framförandet var som vanligt tryggt och självsäkert. Hon borde dock omedelbart sluta försöka vara rolig. Hon försökte skämta fler gånger men skämten var för interna och föll därför platt till marken. 

Förra Almedalstalet skrev Ebba Busch med hjälp av en AI som fabricerade citat från skribenten Elina Pahnke. Så jag roade mig med att kolla av talet mot en tjänst som upptäcker om en text är AI-genererad. Den menade att 68 procent av talet skrivits av AI – men jag är inte säker på att det stämmer. Det kan lika gärna vara de många klyschorna som gav utslag.

Starkast i talet var när hon med darr på rösten berättade om en ung kille som frågat om hon ville se honom utvisad. Det hade berört henne. Hon höll upp en Sverigetröja och ville nu säga honom att ”Sverige är ditt lag”.

Detta hade varit fint om hon inte sedan ägnat stora delar av talet till polarisering.

Hon sa bland annat:

”I dag är omkring 20 procent av Sveriges befolkning utrikesfödda. Och länge var finländare den största gruppen. Men vårt grannland Finland som i över 600 år var en del av Sverige – hamnar nu på tredje plats. I toppen har vi Syrien och Irak. (...) De kommer från kulturer som skiljer sig markant från den svenska. Det är inte konstigt att det skapar friktion.”

I klartext. Finländare är okej. Människor från Syrien och Irak skapar problem. Det är ett uttalande som är tänkt att polarisera, som skär rakt igenom familjer, bostadsområden och arbetsplatser.

Vår arbetsplats till exempel. Min kollega som politisk redaktör, Somar Al Naher, är född i Syrien med irakiska föräldrar. Ledarsidans Lotta Ilona Häyrynen har en bakgrund i Finland. Så här ser det ut på tusentals arbetsplatser i Sverige. Att en partiledare viktar människor på detta sätt trodde jag inte att jag skulle behöva uppleva från någon annan än SD.

Sen var det muslimernas tur. Hon hyllade den kristna etiken – som hotades av politisk islam. ”Nu ställs demokrati mot det jag kallar för burkakrati. Det är en konflikt mellan två värdesystem. Ett som frigör kvinnan och ett som förtrycker henne.”

Det kommer från rätt käft tänkte jag. Företrädare för Tidöregeringen håller nämligen samtal med talibanregimen i Bryssel den här veckan. Enligt uppgifter äger samtalen rum idag (!) eller imorgon. Vilken tajming.

Att Ebba Busch ovanpå detta hade mage att tala om hedersvåld efter att ha spenderat hela mandatperioden med att utvisa unga flickor till några av världens mest kvinnoförtryckande regimer är bland det fräckare någon gjort på en scen i Almedalen. 

Hon talade om vikten av att prata svenska, men själv verkade hon mest tala tvärtomspråket. Men så låter politiker som hellre vill exploatera samhällsproblemen än att lösa dem.