Det har blivit enkelt att förespråka de ”enkla jobben”. I veckan var Svenskt näringslivs vd Carola Lemme återigen ute och varnade om antalet nyanlända och pekade på att den svenska arbetsmarknaden behöver fler enkla jobb, där heltidsarbete skulle motsvara 75 procents lön. För att enkelt sammanfatta handlar det om att skapa fler jobb som saknar krav på särskild utbildningsgrad och är mer slitsamma, samtidigt som arbetstagaren förväntas vara mer flexibel och få sämre betalt.
Superenkelt, eller hur?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Som vanligt fanns det många konstigheter i Svenskt näringslivs resonemang kring de enkla jobben, där definitionen om vad som är ett enkelt jobb är ett problem i sig. Men den här gången var det mest häpnadsväckande att det skulle skapas en ny underklass om inte fler enkla jobb skapades. De nyanlända skulle, om ingenting gjordes nu, riskera att hamna i bidragsberoende.
Det går inte att göra annat än att tacka Svenskt näringsliv för omtanken. Men saken är den att den underklassen redan existerar. Och den riskerar genom det här förslaget att få se sina arbetsvillkor försämras ytterligare, sina arbetssysslor underskattas i svårighetsgrad, få ännu sämre löner och sämre arbetstider.
Argumentet bygger nämligen på att det ska bli enklare att anställa nyanlända och även svenska ungdomar utan gymnasiekompetens. Att om de får sämre löner, sämre villkor på arbetsmarknaden och saknar kollektivavtal kommer företagen till slut att anställa dem. På så vis skulle man få in en fot på arbetsmarknaden.
Det är där ordet ”enkelt” kommer in i bilden. Enklare för företagen, inte enklare för arbetstagaren.
De enkla jobben är inte en språngbräda för utlandsfödda, och särskilt inte för nyanlända.
En av fem utlandsfödda män i åldern 20–24 år har ett enkelt jobb, jämfört med en av 14 svenskfödda män i samma ålder, enligt en ny rapport från tankesmedjan Tiden. I åldersgruppen 35–49 år skiljer det sig ännu mer. Där är en av åtta utlandsfödda män, jämfört med en av 33 svenskfödda män, anställda i ett enkelt jobb. Rapporten visar att varken vistelsetid eller utbildningsgrad bland utlandsfödda påverkar möjligheten att lämna ett enkelt jobb för ett att så kallat ”riktigt jobb” i någon större utsträckning.
Men allra värst är det för utlandsfödda kvinnor. En av sju utlandsfödda kvinnor har ett enkelt jobb oavsett ålder. Rapporten visar också att de med enkla jobb inte klarar sig på den inkomst som jobbet ger och är därmed i betydligt större utsträckning fattiga.
I slutändan handlar det om din mammas, din systers och din bästa väninnas arbetsvillkor och livssituation. Det är de värdediskriminerade yrkena som feluppskattas i svårighetsgrad och bedöms som ”enkla”. Det är städare, barnskötare och vårdbiträden. Det är yrken som domineras av kvinnor.
Fråga därför din mamma om enkelhetsgraden i hennes yrke och huruvida Svenskt näringsliv ska fortsätta kalla det för enkelt. Fråga henne om vad hon tycker om att jobba två arbetspass om dagen. Fråga undersköterskorna om deras arbete ska kallas enkelt. Fråga din väninna om hon kan försörja sina två barn med 75 procent av en heltidslön. Fråga henne också om politikernas löfte om en ”språngbräda” och om det någonsin har fungerat. Om samma löfte gjort att hon kunnat gå från en timanställning till en tillsvidareanställning. Fråga din syster om det är enkelt att varje dag ställa klockan på sju och innerligt hoppas på att få ett arbetspass. För att nästa dag glömma bort klockan och sedan ha ångest över att man aldrig mer kommer bli erbjuden ett pass.
Ännu bättre. Be Svenskt näringslivs vd Carola Lemme fråga din mamma om de enkla jobben. I bästa fall kanske hon börjar svamla om begreppet klass.
