Johan Jenny Ehrenberg: Välkommen till hoppets tid

Det finns inget som kan få en att inse behovet och betydelsen av en kritisk, oberoende och utmanande media som några varma sommarmånader.

Upptagen av ett husbygge (så roligt, så härligt att bygga med vänner) missar jag de mesta nyhetsmedierna för att plötsligt ramla in i dem en kväll då och då och inse att det är som att se en repris varje gång. Samma meningslösa ståuppor av kommenterande reportrar, samma bilder på Donald Trump som går iväg eller säger något meningslöst utan substans, samma gissningar om vad utspel betyder och samma oförmåga att förklara vilken otrolig tid vi lever i.

Världen är på randen till en fantastisk utveckling och därmed också ett sammanbrott av det som varit, det går rasande fort åt rätt håll, vilket innebär att politiken strävar emot, den makt som äger styr diskussionen men också politiken. Hyckleriet, det vill säga skillnaden mellan vad man säger att man ska göra och vad man verkligen gör kan illustreras enkelt av att Volvo stämmer delstaten Kalifornien för att få Trump-regimens stöd till högre utsläpp för kommande lastbilar.

Ja, samma Volvo som pratar eldrift och klagar på köparnas långsamhet stämmer en delstat för att slippa göra det man måste göra. Kan det bli mer hycklande?

Det är viktigt att förstå att motståndet mot en friare, renare och jämlikare värld inte bygger på att vi saknar lösningar.

Jag är inte orolig för den smutsiga energin eftersom den på riktigt krossas av kombon sol och batteri även i oljestater som Texas. Elektrifieringen vinner överallt, och när man väl börjat på det spåret förstörs smutsig el eftersom ren är så mycket billigare.

Jag är inte orolig för världens förmåga att ställa om till en matproduktion som klarar klimatkrisen, vi har tekniken och energin som behövs.

Jag är inte orolig över vattenbrist, tekniken att rena vatten är så billig att det enda som hindrar det är om människor anpassar sig till hotet istället för att lösa det.

Just där ligger problemet.

Vår förmåga att bara anpassa oss.

Hur kan ett folkmord pågå framför hela världens kameraögon utan en politisk storm mot de högerextrema brottslingar som styr Israels statsapparat?

Hur kan en hel värld av media ställa upp och följa Trumps dans när han med inbjudan gör Vladimir Putin till en talbar samarbetspartner och inte den krigsbrottsling han är?

Hur kan samma media fortsätta att vara rädda för att berätta hur den nyliberala världen framför våra ögon krossas och där supermakten använder utpressning och hot för att tvinga andra stater och andra företagsgrupper att anpassa sig efter de egna behoven? 

Alla internationella samarbetsorganisationer fallerar, EU böjer nacken, alla små nationer gör som svenska regeringen, det vill säga beklagar och anpassar sig. För affärernas skull.

Borgerliga ekonomer får prata i rutan om att USA:s utpressningsekonomi kommer stoppas av ökad statsskuld, samtidigt som verkligheten gång på gång visar att de har fel. USA:s ”underskott” betalas av världen (som köper dollarn) och om världen skulle neka så kommer världens börser krascha för amerikanskt kapital är det största på jorden (och bakom finns världens största militära makt).

Kom ihåg att saker upprepar sig.

Det var inte USA:s rika som fick betala finanskrascherna i början av det här århundradet. Tvärtom blev de rikare på alla andras bekostnad.

Det stora hotet är istället motståndets svårigheter att organisera sig och kräva förändring. Det moderna samhället efter andra världskriget byggdes upp av rörelser, enorma folkliga rörelser som krävde enkla men genomförbara saker för alla.

En politik som säger att ”vi inte har råd” kommer istället bara öka den högerextrema nationalismen som i sin tur ökar ojämlikheten i hopp om att alla drabbade ska bli passiva och ge upp.

Hotet är tystnaden, acceptansen. Och det lilla blir snabbt stort.

När jag får två år sedan började berätta om trans så var det med försök att visa det politiska hotet i transfobin. Utvecklingen har gått precis så illa som man kunde frukta, en liten queer rörelse har inte kunnat mota angreppen på de mänskliga rättigheterna, trans jagas och förbjuds och den breda feminismens röst är tyst. (Självklart borde Sverige ge politisk asyl till trans från USA.)

Detta är bara början om de högerextrema får bestämma, i USA ställer sig nu alltmer öppet den kristna extremismen upp och kräver att kvinnor inte ska ha politiska rättigheter, helst inte jobba, helst inte studera. Självklart ska en kvinna inte få bestämma själv över sin kropp. Talibanernas vardag är den kristna högerns nya offensiv.

Hoten är verkliga. 

De har resurser och ekonomiskt stöd. Angrepp på kvinnors rättigheter kommer från samma grupper som skrev den plan – Project 2025 – som Trump genomför.

Men hoppet då? 

Det finns i allt bra som görs i tystnaden. Tyst eftersom det inte rapporteras. Alla människor som skyddar varandra. Allt motstånd. Man kan naturligtvis som statsapparat förbjuda klimatforskning och klimatpolitik men man kan inte förbjuda klimatkrisen. Och när människors vardag förstörs kommer motkrafter födas. Igen och igen.

Hoppet är att Israels regering sveps bort i ett fredligt uppror, hoppet är att de tekniska revolutionerna blir lokal och gemensam fri egendom, hoppet är att Tidö slängs ut av ett politiskt vänsterprogram, inte av trötthet på skandalerna och inkompetensen.

Det är nu snart ett år till valet och varje vecka kommer jag här i Dagens ETC berätta om hopp, inte bara medial förtvivlan.

Jag ska varje fredag hitta ett positivt exempel på vilken fantastisk förändring vi lever i.

Jag börjar med det som borde varit en meganyhet när siffrorna kom. Sedan mars 2024 har Kinas utsläppsökning bromsats och utsläppen börjat minska trots ökad ekonomi. Det är elektrifiering och ren el som är förklaringen. Om världens mest expansiva ekonomi kan bryta trenden så kan alla.