Annie Croona: Sociala medier är inte bara skit och elände

Nu har miljoner australiensiska ungdomar tvingats logga ut från sociala medier. Den 10 december trädde ett världsunikt förbud i kraft i Australien. Invånare under 16 stoppas från att använda tio plattformar: Instagram, Facebook, Threads, Snapchat, Kick, Youtube, Tiktok, Reddit, Twitch och X.

Förbudet har lett till eldiga diskussioner. Reddit, en av plattformarna som omfattas, har stämt staten – och just där strömmar kommentarerna in. Många av dem är kloka. Och det är i sig ett av argumenten mot beslutet, som andra regeringar – däribland Sveriges – nu överväger att ta efter. 

Sociala medier är, förstås, fulla av skit. Säg en sak som mänskligheten inte förstört på det viset.

Vi har en unik planet som vi bokstavligen eldar upp, och de flesta regeringar är argare på dem som påpekar detta absurda än på dem som häller ut bensin och tuttar på. På samma sätt har vi genom internet fått en aldrig tidigare skådad möjlighet till bildning och sammankoppling – men vi fyllde flödena med annonser, AI-skräp och anorektiska ideal.

Men internet är inte bara elände. Och tror vi verkligen att det går att utesluta mörkret utan att också släcka ljuset? Den mänskliga förmågan att förstöra saker kommer att hitta nya vägar. Det här känns som ett beslut sprunget ur önsketänkande – eller missförstånd – men kanske framför allt ur okunskap.

Att många påverkas negativt av sociala medier, särskilt unga, är ingen nyhet. Ungdomens formbara år innebär en särskild utsatthet för utseendeideal, grupptryck, köphets. Och exponeringen av budskap av alla dess slag har ökat lavinartat. Det går som vuxen i dag knappt att förstå hur den här sortens uppväxt sett ut.

Men det är också en för enkel analys att hänvisa till sin egen lyckliga, skärmfria barndom – även om jag själv lockas att dra 90-talskortet. Det var en annan tid. Ingen hade skärmtid. Ingen hade sociala medier. Och om man tror att ungdomarna själva vill ha det så här har man fel: en majoritet av de drabbade i Australien är kritiska, enligt en stor enkät från public service-bolaget ABC.

Det rimliga vore i så fall att släcka ner sociala medier helt, för alla. Det är knappast så att vuxna hanterar dem särskilt väl.

Det vi gör nu är att utesluta en ganska stor grupp från något som alla andra har – och som hela samhället är besatt av. Det är en fruktansvärt exkluderande handling. Det rimliga vore i så fall att släcka ner sociala medier helt, för alla. Det är knappast så att vuxna hanterar dem särskilt väl.

På Reddit lyfter någon det enorma svek det är att först, under pandemin, flytta hela livet till skärmarna – för att sedan stänga ner allt som byggts upp digitalt. För det finns ju också så tydliga fördelar med sociala medier. 

Sociala medier kan vara att ha någon ett meddelande bort, en gemenskap som kanske saknas om man bor på en liten ort och saknar vänner med gemensamma intressen. Det kan vara en plattform för att söka hjälp och stöd. För de som utsätts för hedersvåld eller växer upp i en dysfunktionell familj kan sociala medier vara en livsviktig plattform.

Visst, det finns andra sätt att kommunicera. Men hur ska vi då avgöra vad som är okej och inte? Kik förbjuds, men Messenger går bra? Whatsapp? Sms?

Det finns massvis att göra för att motverka sociala mediers negativa effekter på unga: förbud under skoltid, regleringar riktade mot techjättar och annonsörer. Mer finns garanterat att hämta. Men det tar emot, eftersom det är att sätta sig på tvären mot kapitalismen.

Och den bistra sanningen är att problemet inte bara ligger hos ”någon annan”, utan hos oss själva – och i det samhälle vi hänvisar unga till när vi stänger ner plattformarna där de vuxit upp. Var ska de umgås, vara kreativa och lösa problem, när många av de platser tidigare generationer samlats på inte längre finns? 

Det är tveklöst så att sociala medier är en källa till psykisk ohälsa, stress och dålig självbild. Men det är just det: de är en källa. Sociala medier är plattformar: de huserar det dåliga, men de är inte det dåliga. 

Vi kan och bör reglera techjättarna, annonsörerna – kapitalismen, om man ska hårddra det – men det är alldeles för ospecifikt att benämna ”sociala medier” som boven i det hela. För där finns, som jag förhoppningsvis fått fram, också ljus och glädje. Det kan vara livsnödvändigt, till exempel för den som är ensam på jul.