Cecilia Verdinelli: Snatta, planka och vägra betala

Den ekonomiska politik som valvinnarna utlovat är en politik för ökad fattigdom. Kajsa Ekis Ekman formulerade det nya fördelningspolitiska landskapet väl i Aftonbladet: ”Det kommer att bli Moderaterna som tar hand om den ekonomiska politiken och SD som tar hand om kultur och migration. Vi får en kraft som släpper den ekonomiska makteliten lös att härja och en som straffar dem på botten, en som skapar fattigdom och en som skäller på de fattiga.”

Detta, kombinerat med en spöklik, multifaktoriell inflation som Stefan Ingves inte riktigt begriper sig på, gör att vi under mandatperioden kommer att få se en ny svensk fattigdom. Inte längre den fattigdom som saknar ett vettigt wi-fi utan en fattigdom med smutsigt fett hår och kanske också hunger. Det är en fattigdom som kommer att planka. Den kommer smyga ner prästost och schampo i vecken på barnvagnssuffletten men lägga potatisen i kundkorgen. Den kommer att ljuga rutinmässigt om barnens åldrar i simhallar och busstationer för att få barnrabatten. Vill det sig illa gäller det inte bara sjukskrivna och arbetslösa, utan också lågavlönade. Om de rusande kostnaderna inte kompenseras i form av löneökningar finns det bara ett sätt för folk som redan lever på gränsen att behålla sin levnadsstandard: att inte betala. Eller att betala mindre. Det kan innebära allt från organiserade hyresstrejker till snatteri.