Johan Jenny Ehrenberg: Vi är lurade igen och igen

Jag sitter med några vänner som diskuterar vår gemensamma usla pension där vi alla kommer vara fattigpensionärer när tjänstepensionens uttag efter fem år försvinner. Själv har jag 15 000 i månaden att leva på efter ett 50-årigt arbetsliv. Så liksom mina vänner runt bordet går jag inte i pension utan jobbar vidare så länge jag kan och får. Men det kan ju inte alla. 

Pensionssystemet är därför ett hån mot arbetande och ett ändå större hån mot sjuka och arbetslösa. Det är inte bara så att folkpensionen är väldigt låg, under ett arbetsliv har man samtidigt gjort andra rika genom att de tjänar stora pengar på att vara mellanhänder i pensionsbranschen och nalla på det sparande arbetare försöker skydda sig med. ”Förmedlare” kallas det fast ett bättre ord vore försnillare. De äter nämligen på din pension.

Den politiska lösningen på låg pension har ju varit att de arbetande ska spara varje månad och låta försäkringsbolag och banker placera pengarna så att spararen får det lite bättre de första pensionsåren. Istället för att vi gemensamt skyddar pensionerna via staten ska det skötas av den privata marknaden. 

 10 200 miljarder som snurrar runt i finansmarknaden.

Det finns därför runt 800 pensionsfonder i Sverige som hanterar 2 700 miljarder, en rejäl summa. Men med tjänstepension, privat pensionssparande och AP-fonder blir det hela 10 200 miljarder som snurrar runt i finansmarknaden, en mer än rejäl summa som också är motorn i hela börsuppgången och andra kortsiktiga placeringar, ja, motor i hela spekulationsekonomin.

Det här är en så stor kassa för marknaden att hantera att det räcker till att ge vinst åt alla aktörer som till exempel försäkringsbolag. De sitter alla tryggt och kan räkna in vinster utan större ansträngning.

Men mycket vill ju ha mer. Därför slåss också de här bolagen om kunderna, de försöker hela tiden få fler som sparar via dem och det enklaste sättet är att helt enkelt köpa nya kunder från förmedlare.

Länsförsäkringar är ett bolag som nyligen berättade hur mycket de betalar dessa förmedlare och summan blev hela 3,1 miljarder. På ett år!

Avgiften till dem blir nästan tio procent av hela premieinkomsten som den nye spararen skapar i bolaget. Räknar man på hela pensionskapitalet Länsförsäkringar har så blir det en procent som försvinner till förmedlare istället för att bli arbetarens pension. Jo, en procent kan låta lite men ett sådant här sparande handlar om 30 år. Och då blir det stora pengar.

En pension på en miljon i start som ska växa med fem procent varje år (vilket är pensionsbolagens reklampåstående) ska bli runt fyra miljoner att ta ut i pension efter 30 år.

Men om en procent försvinner till förmedlare så blir det på kvarvarande fyra procent och 30 år bara drygt tre miljoner.

Löntagaren förlorar alltså en miljon till försäkringsbranschens förmedlarbolag.

Fast hen vet inte om det.

Försäkringsbolagen redovisar nämligen inte denna avgift för kunden, den bokförs inte som en kostnad utan som en investering och skrivs sedan ner år från år i form av en del i spararens premiekostnad.

Jo, det är lite bokföringsmässigt tekniskt fifflande men det brukar det vara när man ska lura någon att betala för något hen inte ser.

Länsförsäkringars 3,1 miljarder till förmedlare är i praktiken en stor kostnad som i slutänden måste bäras av alla spararna. Det betyder att externa rådgivare minskar pensionsutrymmet för löntagaren. En procent går till några andra som inte syns.

Försäkringsbolagens jakt på högre vinster genom fler kunder blir alltså en kostnad som kunden inte ser förrän 30 år senare.

Den elit som lever på att tulla på andras pengar.

Vi kan kalla det att svenska löntagare är lurade.

Igen och igen.

Och frågan diskuteras aldrig för vem vill diskutera att man är lurad.

Vi gnetar istället vidare.

Tystnad råder.

Men om någon då skulle drista sig att föreslå en rejäl vinstskatt på banker och försäkringsjättarna som ju egentligen finns till för att göra nytta i samhället, inte suga ut det?

Då skulle tystnaden bli ett ramaskri i den elit som lever på att tulla på andras pengar.