Jag gör tummen upp. Men lägger dessutom till att kravet på värdiga anställningsvillkor i vården också måste kopplas ihop med kritiken mot privatiseringar och vinster i välfärd.

I grunden handlar frågeställningen om vad vi vill göra med skattepengarna till vården: Ska pengarna gå till utrustning och sjyssta löner – eller till vinster?

Men det handlar inte bara om vården. Tvärt emot bilden av Sverige som ett land med en stor och hårt reglerad offentlig sektor har de senaste två decenniernas avreglering, konkurrensutsättning och privatisering gjort Sverige till ett extremt land. Våra modeller för exempelvis skolpeng och friskolor, fritt vårdval genom Lagen om valfrihetssystem, LOV (alltså att kommuner och landsting kan välja att konkurrensutsätta verksamhet inom hälsovård, omsorg och socialtjänst, och dessutom att låta brukarna av tjänsterna välja utförare) och diverse pengsystem på kommunal nivå, har gjort att vi som få andra länder ger vinstdrivande företag möjlighet att bedriva denna tidigare offentliga verksamhet med full kostnadstäckning.

Hittills har kritiken haft ett stort fokus på skandaler, när vinstjagande företag snålar på maten till barn på förskolor, dyra konsulter anlitas när sjukhus byggs, skolor som går i konkurs och elever hamnar i limbo eller privata vårdboenden som låtit äldre ligga i sitt kiss, för att spara på personal – och på att vinsterna är slöseri med skattepengar.

De senaste veckorna har coronakrisen dessutom fått till och med borgerliga politiker att ifrågasätta privatiseringen av apoteket och den kommande privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Krisen har visat hur absurt fel det är.

Men nu uppdagar en rapport av Caroline Wehlander, som Arena Idé släppte i förra veckan, att Sveriges valfrihetssystem dessutom kan vara olagligt. Hon har nämligen undersökt hur LOV förhåller sig till EU:s regler för statsstöd. Wehlander konstaterar att hemtjänst, skola och arbetsförmedling som bedrivs genom olika valfrihetssystem måste följa EU:s regler om statsstöd, vilket innebär att skattefinansierad ersättning till företag som producerar allmännyttiga tjänster inte ska möjliggöra mer än ”rimlig vinst”. Obegränsade vinster i välfärden kan alltså vara olagliga.

Men olagligt eller inte, privatiseringar och nedskärningar av välfärden är i grunden en makt- och demokratifråga. När det offentliga åtagandet minskar och drift och infrastruktur hamnar i händerna på privata företag – som drivs av vinstintressen – innebär det att mindre makt över centrala välfärdsverksamheter innehas av folkvalda, i demokratiska forum.

De senaste årens kampanjer mot vinster i välvärden gav inte resultat. Trots ett folkligt stöd fanns inte någon majoritet i riksdagen. Kan corona ändra på det framöver?

Nu är rättan tid att kräva det som för bara några månader sedan ansågs vara omöjligt.

Låt oss upprepa grundfrågan: Ska våra skattepengar gå till utrustning, beredskapslager och högre löner till personalen – eller till vinst? 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.