Roya Hakimnia: Regeringen måste börja utreda avkriminalisering av narkotika

Det var en skandalomsusad journalist vid namn Johann Hari som fick mig att förstå. Jag läste hans strålande bok om narkotikakriget, ”Att tysta skriket”, i somras, och kände skammen skölja över mig. Vad är det för omänsklig narkotikapolitik som jag av slentrian har stöttat? Sedan läste jag Magnus Lintons bok ”Knark” som länge stirrat på mig från bokhyllan. Och kände mig än mer illamående när jag fick reda att det var en, precis som jag, socialistisk läkare vid namn Nils Bejerot som grundat denna katastrofala politik. De patienter som han borde hjälpa, kriminaliserade han istället. Och jag skämdes för att jag som vårdpersonal, inte tidigare tagit strid i denna fråga om avkriminalisering av eget bruk. Och kanske till och med legalisering av cannabis, i det långa loppet. Åtminstone att undersöka dess för- och nackdelar. 

Glädjande nog proklamerades för någon vecka sedan att regeringen ska se över den svenska narkotikapolitiken. Målet med utredningen ska vara att utforma en nollvision kring narkotikarelaterade dödsfall samt undersöka om den nuvarande politiken är förenlig med ”evidens, beprövad vård och skademinimering”. Det är ett stort steg framåt.