Upprinnelsen till utredningen finns inte oväntat i Göteborgs containerhamn där en konflikt mellan Hamnarbetarförbundet och arbetsgivaren APM Terminals piskat upp dålig stämning för alla inblandade i ett par år. Och det finns säkert olika sätt att se på det som händer där. Men att regeringen nu beslutat att dra igång en utredning om begränsningar av strejkrätten, det borde faktiskt bara kunna ses på ett sätt. Som ett angrepp mot något som svenska arbetare haft som grundtrygghet under väldigt lång tid. Strejkrätten.
Nu har arbetsgivaren i hamnen, Svenskt Näringsliv och Sveriges hamnar slutligen fått som de vill. Det är de som jublar högt när arbetsmarknadsminister Ylva Johansson nu, mitt under den pågående konflikten, meddelar att regeringen lägger sig i saken. Och det jobbas snabbt också. Före sommaren kommer man tillsätta en utredning med syftet att se över rätten att vidta stridsåtgärder. För Göteborgs-Posten förklarar Johansson att ”den här regeringen gör många lagförslag för att stärka den svenska modellen, och då kan det faktiskt handla om inskränkningar i konflikträtten för att den svenska modellen ska fungera fullt ut, och jag är beredd att göra det”.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen är givetvis i allra högsta grad värd att slå vakt om. Men det finns anledning att vara orolig här. Och för många finns det all anledning att vara mycket mer oroliga än man är just nu. Utredningen ska, ordagrant, ”se över rätten att vidta stridsåtgärder i andra syften än att reglera villkor i kollektivavtal och i situationer där arbetsgivaren redan är bunden av ett kollektivavtal”.
Utredningen kommer som ett direkt svar på den konflikt som pågår i hamnen i Göteborg men är långt i från en fråga som bara rör den. Sveriges lärare är också de organiserade i två olika organisationer. Att begränsa strejkrätten i det fall ett företag har kollektivavtal med ett förbund men de anställda är organiserade i ett annat förbund är inte bara en farlig väg att gå, det kan också öppna för något som är mycket värre än konflikt: avtalsshopping.
Ett enkelt koncept, arbetsgivaren kan och kommer i alla lägen att välja det, för sig själv, mest fördelaktiga avtalserbjudandet. Och när det väl är gjort är det kört för alla andra.
Men tillbaka till hamnen igen. För det är verkligen inte, som det ofta låter, bara arbetarna, som organiserat sig i något av de två befintliga fackförbunden, som är konfliktbenägna. Arbetsgivaren APM Terminals har sedan ungefär två år en ny ledning som av allt att döma fullkomligen älskar konflikt och ogillar facklig organisering lika mycket. Arbetare i hamnen, både från Hamnarbetarförbundet och från Transportklubben har vittnat om en hård linje från arbetsgivarsidan. Ofta med antifacklig anda och med en personalpolitik som lämnar mycket övrigt att önska. Tjänstemännen i Unionen har lagt ner sin klubb. Ledarna likaså. Där konflikten befinner sig nu är att APM Terminal under en tid, enligt Hamnarbetarförbundet, har brutit mot lagen, inte beviljat semester- och föräldraledighet och nekat en rad fackliga rättigheter. Eller självklarheter, som de brukar vara. Man har som ett svar på det genomfört flera punktstrejker och under längre perioder även övertidsblockader.
I dagsläget har APM Terminals från sin sida dragit till med stridsvapnet ”lockout” och stänger nu ute samtliga 280 hamnarbetare som är organiserade i Hamnarbetarförbundet mellan klockan 16 och 07 varje helgfri måndag till fredag.
Det är en åtgärd som inte är annat än högst allvarlig och som också innebär en riktig och reell skada för verksamheten i hamnen.
Dessutom har APM Terminals – samtidigt som man anklagar hamnarbetarna för att skada verksamheten genom att vägra övertidsarbete – varslat anställda på grund av arbetsbrist. Den ekvationen går inte ihop alls.
Nu ska konflikten stoppas och det med hjälp av regeringen och det genom lagstiftning som kan innebära riktiga begränsningar av strejkrätten för väldigt många. Men från den breda fackföreningsrörelsen är det tyst.
När den här texten skrivs har LO knappt ens kommenterat vad som nu håller på att hända.
Men det kan omöjligt vara svårt att räkna ut att de som jublar mest över den kommande utredningen har mest att vinna på utgången av den.
Hint: Svenskt Näringsliv jublar högst.
