Självklart gormar högern om vänstersvängar och kommunistdårar

Förstår de inte att de framstår som idioter?

Det är min undran när jag ser Donald Trumps utspel om ”kommunistdåren” Zohran Mamdani, socialisten som kammade hem Demokraternas primärval till Borgmästarvalet i New York, och när jag ser Moderaternas absurda pressträff om Socialdemokraternas ”farliga vänstersväng”.

Uppenbarligen får högern stressutslag av en vänster som är … vänster. Kanske är det inte särskilt konstigt, eftersom de flesta partier har rört sig åt höger de senaste åren, inte minst Socialdemokraterna om vi pratar det svenska politiska landskapet. Men det andas inte direkt självförtroende att utmåla motståndarna som totaldårar eller att hålla pressträffar om andra partiers politik.

Vänstern – dårarna! – borde förstås tolka utspelen som ett kvitto på att riktningen är rätt. Det är klart att högern får panik när det presenteras något annat än en blek kopia på den dominerande högerpolitiken. Jag hoppas att såväl Zohran Mamdani som Magdalena Andersson tänker just så: ”det här är ett tecken på att vi gör något bra”.

Om jag ska tippa vem som står stadigast när högervindarna blåser säger jag solklart Mamdani: han verkar ha lagt en ideologisk linje – som bland annat innefattar hyrestak och lägenheter med rimliga hyror – och står fast vid den. Kanske kan Andersson finna lite inspiration på andra sidan Atlanten.

Det är egentligen ganska enkelt, det Mamdani gör. Han gör en ideologisk analys av samhällets utmaningar och möjligheter, och därefter mejslar han ut politik som ska göra visionen till verklighet. Han formulerar tydliga budskap, som ett hyrestak och fler lägenheter med rimliga hyror.

Just nu blåser det hårda högervindar, men det är inte ett evigt tillstånd.

Så kan man göra. Eller så kan man anpassa sig efter den andra sidan, och låta val efter val handla om hårdare tag i stället för förebyggande arbete, etnicitet i stället för klass och ”svenska värderingar” i stället för mänsklig värme.

Jag behöver inte skriva ut vilken väg som dominerat bland vänstern – detta oklara begrepp – i Sverige sedan Tidöpartierna tog makten.

En trösterik tanke är att allt går i vågor. Jag minns att statsvetaren Jakob Ahlbom sa det till mig när jag intervjuade honom om det så kallade könsgapet i politiken – att kvinnor tenderar att rösta vänster medan män röstar höger – och det var ett lugnande besked. Just nu blåser det hårda högervindar, men det är inte ett evigt tillstånd. Vinden kommer att vända.

Men det krävs också en lyhördhet för denna vindriktning; en beredskap för ett politiskt skifte. Notera att jag skriver politiskt skifte och inte maktskifte, för det är inte samma sak: om Sveriges statsminister heter Andersson i stället för Kristersson efter nästa val är maktskiftet ett faktum, men den politiska förändringen är inte lika självklar.

Frågan blir följaktligen vad som finns kvar när vinsten är säkrad.

Man tycks vara beredd att kompromissa bort allt som är vänster för att vinna över högern. Frågan blir följaktligen vad som finns kvar när vinsten är säkrad. Alltså: om Andersson tar makten men inte driver vänsterpolitik, vad finns det egentligen att fira då?

Socialdemokraterna är ofrånkomligen en bärande del av den breda vänstern. Men nu anpassar de inte bara sin politik efter tillfälliga högervindar, utan tycks också vilja cementera sina nya värderingar, visa att de inte är på tillfälligt besök. Man försöker göra högerns retorik till sin egen, kanske för att orka stå för den.

Jag höll på att skriva att svensk vänster verkar lida av brist på självförtroende, men det är inte sant i fallet Socialdemokraterna och Magdalena Andersson. Självförtroende finns, men inte för vänsterpolitik – bara för partiets förträfflighet: dess ”ansvarstagande”, ”regeringsduglighet” och ”samarbetsvilja”.

Men man får glädjas åt de ljuspunkter som uppenbarar sig, som ”kommunistdåren” i New York. Och än är det långt till riksdagsvalet 2026. Jag hoppas innerligt att det inte bara blir ett maktskifte, utan också ett politiskt skifte: att Kristersson får avgå som statsminister och se den läskiga vänstersvängen bli verklighet.