Dubbla måttstockar är svensk regeringspolitik

Det räckte inte för Tidöpartierna att en MC-gängtopp besökte Jimmie Åkessons bröllop förra året – nu har Expo avslöjat att en av regeringens ministrar har en nära anhörig som engagerar sig i våldsbejakande nazistiska miljöer.

Den anhörige har enligt Expo inte bara varit medlem i högerextrema klubbar utan aktivt rekryterat nya medlemmar och samarbetat med NMR – en numera terrorklassad organisation i USA.

Expo har valt att inte publicera namnet på ministern eller specificera vilken nära relation denne och den unge anhörige har. Ministern har heller inte svarat på Expos frågor. Det är dock sannolikt bara en tidsfråga innan allmänheten får veta vem det handlar om.

I ett rimligare Sverige hade ministern kunnat sitta kvar, men i Tidösverige måste han avgå.

I våras fick Ulf Kristerssons nya nationella säkerhetsrådgivare sparken för att inte ha berättat för Säpo om sina nakenbilder på internet. Vad gör man då av en minister som mörkat en nazistisk familjemedlem?

Att dölja den typen av band till våldsbejakande miljöer borde få Säpochefen att andas i fyrkant i flera månader.

Framförallt kommer Tidöregeringen inte kunna säga ett enda trovärdigt ord om kriminalitet och migration efter detta. De dubbla måttstockarna blir för uppenbara.

Här är det rimligt att protestera: ska vi verkligen ha ett land där ens släktband avgör om man portas från makt och inflytande? Är det inte individen som har ansvar för sina egna handlingar, även de grövsta? Vad händer med demokratin om vi alla plötsligt är våra blodsband?

Problemet för regeringen är att de sedan maktövertagandet drivit exakt den här politiken – för alla andra utom sig själva.

”Kopplingar” till kriminella miljöer är på allas läppar. Hoten är överallt och lagstiftningen luckras upp för att inte bara gärningsmän i gängen ska kunna dömas för brott. Att straffa gängkriminellas familjer är med jämna mellanrum uppe i debatten. Så länge det handlar om invandrare.

Sverige har fått de dubbla måttstockarnas regering som driver de dubbla måttstockarnas politik. En gängtopp på ett bröllop i Södertälje är ett hot mot hela samhället. En gängtopp hos Sverigedemokraternas partiledare är bara fest och hoppsan-så-det-råkade-bli.

Kristdemokraternas europaparlamentariker Alice Teodorescu Måwe vill att varje ny svensk medborgare svär en ed över Israels rätt att existera. Några löften om att aldrig stötta ett folkmord kräver hon inte.

Den sista juni skrev Diskrimineringsombudsmannen och Institutet för mänskliga rättigheter tillsammans under en debattartikel där de kritiserade regeringens förslag om att återinföra vandelslagar. Lagens syfte är att kunna utvisa människor även om de inte begått några brott. Det ska räcka med att leva “ohederligt” eller visa “bristande respekt för svenska värderingar”. DO och Institutet för mänskliga rättigheter varnar. Ett grundfundament i demokratin står på spel:

Den som säger att vi alla är lika inför lagen.

För att lyckas med sitt politiska projekt behöver Tidöregeringen ständigt påstå att hoten om kriminalitet och våld bara kommer utifrån. Antisemitism kan för högern bara finnas hos vänstern och invandrare. Gängen är importerade. Extremism är bara farlig om den är islamistisk medan högerextremismen kan dela allt från tak till bröllop till regeringsinnehav med Tidöpartierna.

Om ministern avgår är det alltså inte för att regeringen plötsligt bestämt sig för att vi alla trots allt måste följa samma regler. Hela Tidöavtalet bygger som skrivet på motsatsen. Däremot ser det plötsligt för illa ut. Det är för magstarkt och för genomskinligt.

Auktoritär politik drivs nämligen bäst i skuggorna. Ministerkopplingar till våldsbejakande högerextremism är som en strålkastare rakt på politiken som vill införa olika lagar för olika grupper.

Det har regeringen inte råd med. Än så länge.