Amsterdam har med bred majoritet fattat beslut om att kasta ut aktörer som Shell och KLM från det offentliga rummet.
”Så vitt vi vet är det första gången som en stad tar ett sådant steg”, säger George Ongkiehong, talesperson för Reclame Fossielvrij (Fossilfri reklam), till Dagens ETC.
Tyska gruppen FossilFreieMedien bearbetar specifikt medier. Man har börjat kontakta tidningar och mediekoncerner som Spiegel, Taz och Axel Springer.
”Medierna har stort inflytande över den allmänna debatten och måste ta sitt ansvar här”, säger talespersonen Jakob Lochner.
Engelska staden Norwich förbjuder miljöfarliga annonser och sponsring.
Det kommer fler pionjärer.
Det är ingen gissning, utan en slutsats som bygger på att Dagens ETC har kontakt inte bara med redan genomförda initiativ – som det i Amsterdam – utan även med sådana som planeras.
I oktober ska vi dela våra erfarenheter med Tyskland. Varje vecka kommer mejl från aktivister och politiker som vill veta mer om hur vi gjorde för att befria oss från fossila annonser, hur vi motiverade, hur det påverkade oss ekonomiskt, hur andra svenska medier reagerade.
Det är främst från andra länder i Europa frågorna kommer, men även från USA och Australien och Brasilien – och från svenska progressiva politiker.
Jag ser det här som en given förlängning av vår journalistik. Dagens ETC ska hjälpa till.
Det är ingen symbolisk handling att skära av fossila företag från att kommunicera förljugna, destruktiva budskap till allmänheten.
Det är ett kraftfullt ställningstagande att väldigt offentligt kungöra: Nej, vi vill inte längre ha era pengar, de är smutsiga, de bränner både planeten och mediernas trovärdighet.
Det skulle förvåna mig om inte ett antal större medier tagit åtminstone initiala steg inom några få år. Kanske som The Guardian, att man börjar med utvinnande fossilbolag, men alltså inte flygresor och inte bensin-, diesel- och hybridbilar.
Själv har jag haft möten med flera tidningar, varav åtminstone en skulle kunna förskjuta debatten globalt i rätt riktning om dess ledning gav ett framsynt besked om fossila annonser. Jag hoppas att det händer.
För att fortsätta knuffa dem, och andra, drar Dagens ETC i augusti igång en internationell crowdfunding, just för att få loss resurser till den här sortens opinionsbildning.
Vi ska alltid – alltid – finnas tillgängliga som bollplank. En samarbetspartner, transparent med utmaningar och konsekvenser.
Snart två år har gått sedan vi bestämde oss för att slänga ut alla fossila annonser. Jag skrev:
”Klart vi måste göra så här. Alla på Dagens ETC är överens. Ägaren, styrelsen, marknadschefen, journalisterna. Vi är dessutom avsevärt mindre beroende av dessa annonser än många andra medier. Dagens ETC har två stora intäkter: prenumeranter, presstödet. Men samtidigt innebär en skärpt annonspolicy ett ekonomiskt avbräck. Jag är ändå övertygad om att beslutet också är ekonomiskt klokt i ett längre perspektiv. Annars skulle prenumeranter försvinna. Annars skulle gröna annonsörer behöva dela utrymme med fossila förstörare. Annars skulle journalister på Dagens ETC drabbas av absurda kollisioner. Som om denna text skulle ackompanjeras av en annons för, säg, flygcharter till Maldiverna. Det går inte.”
Vad har hänt sedan dess?
Dagens ETC har fler prenumeranter än någonsin tidigare.
Dagens ETC har fått andra att börja diskutera detta, inte bara i Sverige, snarare mer utomlands.
Jag är oerhört stolt över att vårt beslut påverkade The Guardian att införa en ny policy. Och hade Dagens Nyheter rört sig annars? Tveksamt. För två år sedan talade Peter Wolodarski om att det skulle strida mot liberala principer att neka fossila annonsörer (som ger hans tidning 50-100 miljoner kronor varje år). Sedan gick det snabbt, till ett försiktigt besked om att i alla fall förstasidan skulle fredas från just fossila annonsörer.
Men samtidigt, när allt det här hänt, har Dagens ETC dragits med ett kvardröjande problem. Det handlar om den digitala annonseringen. För papperstidningen var det enkelt. Inga fossila annonser. Punkt. Men på vår webb hamnade vi i ett trögt limbo.
Där fungerar annonsering annorlunda. Alla besökare ser inte samma annonser, utan det du möts av påverkas av dina tidigare rörelser på internet. Det här kallas för programmatisk annonsering. Företag vill inte nå vem som helst, utan den som utifrån sin historik kan antas vara köpvillig. Det här har öppnat för mellanhänder. I denna kedja – företag, mellanhand, Dagens ETC – har det varit omöjligt att på förhand utesluta fossila annonser, liksom att skydda våra läsares integritet.
Du spåras, din data blir en kundprofil.
Och du kan få en flygannons till den här texten.
Men inte längre.
Naturligtvis är det ohållbart att redaktionen och läsare tillsammans ska behöva flagga för oönskade annonser så att de manuellt kan tas bort. Då är skadan redan skedd.
När vi inte kan ändra på systemet, måste vi hitta ett alternativ till systemet.
Så nu har vi inte programmatiska annonser.
De är borta.
De kommer att ersättas av mer rimliga annonsörer, där relationen mellan Dagens ETC och annonserande företag blir direkt och förhoppningsvis långsiktig.
Inga mellanhänder.
Inga fossila annonser.
Dagens ETC är från och med nu garanterat utan fossila annonser, i alla kanaler där vi verkar.
Egentligen skulle vi ha lanserat detta till hösten, när vi lanserar vår nya webb. Men vi kunde inte hålla oss.
Går vi miste om en intäkt?
Ja.
Det är förstås ett sätt att analysera det här sista steget som tas i en akut klimatkris.
Men jag delar fullt den bedömning som görs av våra ansvariga för annonsförsäljning och digital utveckling.
Det här är inte bara rätt på grund av tilltagande spårning och planetär upphettning.
Det är dessutom ekonomiskt sunt.
Ja, nödvändigt.
Speciellt för en tidning som vill leva ett långt liv – och som vet att den har 12 700 prenumeranter och snart 2 000 crowdfundare i ryggen.
Hur relevant är en tidning som prioriterar vinst före framtid?
Hur relevant är den om fem år, om tio år?
