Henrik Jalalian: Obegripligt att MP hymlar med sin vänstersväng

I Storbritannien pågår en politisk jordbävning på vänsterkanten. Det lilla gröna partiet rusar i opinionen. I vissa mätningar är de till och med ikapp socialdemokratiska Labour. Partiet har på några veckor gått ifrån 60 000 medlemmar till 115 000. Den socialdemokratiske debattören Owen Jones har bytt parti till de gröna – ungefär en lika stor sensation som om S-debattören Daniel Suhonen gått med i MP. 

Förklaringen stavas förstås de brittiska socialdemokraternas misslyckande tid i regeringsställning. I sin iver att inte förlora väljare till populistiska Reform och konservativa Tories, har de tagit flera kliv åt höger när det gäller migration och ekonomi. 

De gröna lyckades utnyttja tillfället och valde den karismatiska Zack Polanski till partiledare. Strategin är glasklar: Ta väljare från från vänster, när Labour går åt höger. 

Prata om hopp och framtidstro, när andra pratar migration och nedskärningar. 

Inspireras det svenska Miljöpartiet av detta?

Sakpolitiskt är det svårt att förneka att det skett en betydande vänstersväng. Kongressens mest omdiskuterade förslag är motioner från Grön Ungdom som går under namnet ”Das Kapital”. Förslagen innebär bland annat högre kapitalskatter och återinförd fastighetsskatt och gåvoskatt. Dessutom finns förslag om att förbjuda lyxyachter på agendan. Partiets skuggbudget föreslår högre skatter än både V och S.

Men av någon anledning är detta något som partiledningen verkar vilja tona ner. I en intervju med Dagens ETC säger Daniel Helldén att partiet inte gått åt vänster.

Gröna partier brukar givetvis betona att de är just gröna – en ideologi i sin egen rätt. 

Men hymlandet framstår ändå som ett missat tillfälle. Socialdemokraterna anklagas – även internt – för att ha blivit ett femte Tidöparti. Den ekonomiska politiken är i bästa fall luddig, kriminalpolitiken får många gräsrötter att undra var humanismen tagit vägen. 

Vänsterpartiet har sprungit iväg i bygghjälm åt, om inte samma, så ett liknande håll och tonat ned klimatpolitiken.

MP har en jättechans att fånga upp både besvikna socialdemokrater och vänsterpartister – precis som de brittiska gröna. Men då måste man nog våga tala lite mer klarspråk. Och kanske göra några väl valda nålstick mot Socialdemokraterna.  Zack Polanskis har i vart fall inte skapat momentum genom att tona ned sin egen politik. 

Den gröna terminologin är möjligen lite annorlunda. Miljöpartister pratar hellre om solidaritet än klasskamp och skyggar inte för att ta ord som frihet i sin mun. 

Men nog är det väl ändå vänsterpolitik de föreslår?