Ledare. Sven-Eric Liedman.

2020-04-27 03:00
Puffetikett
Dagens ETC
ETC Göteborg

Nu måste vi lära oss att förena friheten med förnuftet

Yttrandefriheten är en av de viktigaste friheter vi har. Vi ska utnyttja den. Men den kräver ett ansvar.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Både du och jag har nära till mobilen. Den har blivit en självklar del av vardagen, en hjälpreda ibland, en pockande gökunge ibland. Tänk om någon för 40 år sedan sagt dig att det om några årtionden skulle finnas en liten mojäng som skötte så gott som all din kommunikation och därtill rymde en uppslagsbok större än alla tidigare uppslagsböcker tillsamman. Du skulle sagt: Det är omöjligt!

Ja, det ter sig fortfarande omöjligt. Men vi skulle aldrig säga det. Vi ser att det fungerar.

Mobiler bygger på en mängd naturvetenskaplig och teknologisk kunskap. Båda ingredienserna är lika viktiga: naturvetenskap och teknologi. I själva verket har naturvetenskap och teknologi varit nödvändiga för varandra under århundraden. Utan teleskopet hade Galileo Galilei inte kunnat se månens berg eller Jupiters månar. Utan mikroskopet hade inte Antonie van Leeuwenhoek och Jan Swammerdam kunnat upptäcka den märkliga djurvärlden i vanlig saliv.

Så har det fortsatt alltsedan 1600-talet, och samspelet har bara blivit allt mer intimt. Teknologi och naturvetenskap är så sammanvävda att ett steg framåt på ena sidan ofta förutsätter ett steg framåt på den andra. Det är bara målsättningen som skiljer sig. Som den gamle Chalmers-professorn Jan Hult brukade säga: Teknikerns mål är alltid någon sorts maskin, medan naturvetaren vill ha en teori.

Det är påfallande att många människors inställning till naturvetenskapens resultat är så olik deras attityd till tekniska underverk. Klimatforskarnas resultat förutsätter otaliga mätinstrument och annan utrustning, men resultatet som vi får ta del av är en teori om koldioxidens inverkan på klimatet. Ju mer koldioxid, desto varmare!

Denna teori anser alla möjliga lekmän sig kunna förkasta. Länge hänvisade de till meteorologer som var av annan uppfattning än majoriteten. Men dessa avvikare blir allt färre. Det finns få teorier där experterna är så eniga.

Folk med egna uppfattningar börjar i stället fabla om vårar, somrar, höstar eller vintrar för längesen då det varit lika varmt som nu, eller åberopar temperaturhöjningar i jordens avlägset förflutna – men utan att tillfoga att det då tog femtio eller hundra miljoner år för en förändring som nu tagit hundra år.

Det är kort sagt ett totalt haveri i tankeverksamheten. Men det är ofta betrodda människor, riksdagsmän och annat, som ägnar sig åt dessa dumheter. Ute i världen har de till och med sällskap av presidenter och andra högdjur.

Anledningen till dessa stolligheter kan bara förklaras av ekonomiska intressen eller av ren bekvämlighet. Den ene tjänar stora pengar på fossilindustrin, den andre vill fortsätta köra sin suv och flyga på semester till Thailand eller Florida med gott samvete.

Det framstår som enastående förmätet att som ren amatör ifrågasätta mycket specifika teorier utifrån sin egen känsla för ”sunt förnuft”. Det sunda förnuftet är oftast en god vägvisare, även om det alltid är präglat av den tid man lever i och den samhällsposition man har. Men det sunda förnuftet är inte till någon vägledning inför färdigheter som kräver många år av inlärning och träning.

Det finns ingenting konstigt i detta. De flesta av oss har skaffat oss en exklusiv skicklighet i det vi sysslat med dag efter dag, år efter år. Det är den skickligheten som vi ska jämföra klimatforskarnas arbete med. Det finns ingen anledning att stå med mössan i hand av vördnad för deras förmåga att göra exakta förutsägelser. Däremot ska vi inte förväxla deras kunskap med de åsikter som vi alltid kan ha om allt mellan himmel och jord och som det är vår fulla rätt att ha.

Vi kan ha vilka åsikter vi vill om den mobiltelefon som vi bär omkring på. Men vi säger inte att vi betvivlar deras möjlighet att fungera.

Åsiktsstormar har nu också blåst upp kring den pandemi som satt hela världen på undantag. Här är kunskapsläget lite annorlunda. Sars cov 2 är en ovälkommen nykomlig som fortfarande är föremål för grundläggande forskning. Specialisterna är inte eniga än. De har sin grundläggande kunskap om virussjukdomar och tidigare pandemier, men det finns alltid en viss tvekan om den nya farsoten.

Men denna osäkerhet har utlöst de mest bisarra debatter där alldeles för många känner sig manade att vädra sina åsikter. Allra löjligast blev det när 22 undertecknare med akademiska titlar nyligen publicerade en debattartikel i ämnet i Dagens Nyheter. Här tycktes vilka specialiteter som helst ge mandat att uppträda som expert. En professor i tandreglering fanns bland de 22.

Yttrandefriheten är en av de viktigaste friheter vi har. Vi ska utnyttja den. Men den kräver ett ansvar. Det är lätt att känslorna löper åstad med en, särskilt på sociala medier där allt är så enkelt och så direkt. Där gör anonymiteten det ännu lättare att känna sig befriad från ansvar.

”Ansvar” är ett vackert ord. Man måste svara på en berättigad fråga om något man sagt eller gjort. Sociala medier blir inte myndiga förrän den röjer undan möjligheten att uppträda anonymt och kastar ut botarna. De måste ta sitt ansvar precis som alla vi brukare av dem bör göra.

Varje människa ska känna sitt värde som människa och medborgare. Hon ska fritt få utöva sina friheter. Hon kan ha vilka åsikter hon vill. Men hon får inte förväxla åsikter med kunskap. Vi måste alla veta våra begränsningar.

Vad är det jag kan och inte kan? Var kan jag rentav uppträda som en auktoritet? Vad känner jag till inifrån?

Först då kan vi förena frihet med förnuft och utveckla vår egen förnuftiga frihet.