Andreas Gustavsson: KD:s mest extrema röst för Israel beter sig som en Förintelseförnekare

Det kanske är den mest kompromisslösa, furiösa text som den israeliska journalisten Gideon Levy skrivit om Gaza, någonsin. Rubriken – ”Att förneka svälten i Gaza är inte mindre motbjudande än att förneka Förintelsen” (min översättning) – leder vidare till en uppgörelse med israeliska politiker, militärer, medier och medborgare som just förnekar vad som sker framför deras ögon, särskilt de som själva bär skuld, som styrande politiker och ordergivande eller utförande militärer. 

Nu återstår för den som vägrar se, vägrar förstå, vägrar känna sympati ingenting annat än förnekelse.

Den av Israel orsakade svälten gör att alla argument faller, skriver Levy i Haaretz. Du kan inte skylla på Hamas. Du kan inte hävda att sådant här tyvärr händer i alla krig. Du kan inte beslå barn som dör under plågor, vi har ju alla sett silkestunn hud spänna över spetsiga revben, med att vara terrorsympatisörer. 

Nu, när den juridiska detaljgranskningen om folkmord eller inte folkmord blivit frånsprungen av verklighetens oerhörda brott mot en civil befolkning, återstår för den som vägrar se, vägrar förstå, vägrar känna sympati ingenting annat än förnekelse.

”Så är det när man får slut på ursäkter, fabrikationer och propaganda. Så är det när man blir så moraliskt förvrängd att man säger att det inte finns någon hunger ens när scenerna är synliga, rakt framför oss.”

Hur kan det svältande barnets mamma vara så tjock? Varför finns det grönsaker till salu i ett marknadsstånd? Varför mörkar medierna att Israel öser förnödenheter över Gaza? Varför berättar de inte att Hamas stjäl alltsammans? Hur kan Hamas äta bananer i sina tunnlar? Kommer inte den här hålögda ungen från Jemen? Är inte bilden AI-genererad? 

De historiska trådarna är så skavande grova, och så obrutna till den förnekelse som följde Förintelsen.

Levy hör allt detta, precis som vi gör i Sverige, och han står inte ut. För att människor dör medan lögnerna bara blir mer absurda. För att Israel håller på att kollapsa – som projekt, nation och demokrati – under sitt pågående övergrepp. För att de historiska trådarna är så skavande grova, och så obrutna till den förnekelse som följde Förintelsen. 

”Med vilken säkerhet de hävdar att dessa bilder är falska, att det inte finns några svältande människor, att det finns bananer, att 80 lastbilar kommer in i Gaza om dagen. Det här är exakt vad den franske akademikern Robert Faurisson gjorde: Han hävdade att baserat på gaskamrarnas volym så ägde Förintelsen aldrig rum.”

Det här är ord som Levy inte hanterar nonchalant. Han vet så klart att de har enorm tyngd. Det är en förgörande anklagelse. Att jämföra israeler med Faurisson… Han skriver till judar att de delar metodik med den antisemitiska rörelse som gjort allt för att förminska, fördunkla och förneka det industriella massmordet på deras föräldrar och föräldrars föräldrar.

Men han har rätt. 

Förnekelsen har tagit ett hårt grepp om Israel. Och vi har den även här i Sverige, lika brutal, om möjligt ännu mer febrigt irrationell.

”Hamas stjäl maten och gömmer sig bland civila men ändå är det visst Israels fel”, skriver Alice Teodorescu Måwe (KD) på X – samma dag som New York Times avslöjar att Israel saknar bevis för att Hamas systematiskt ska ha stulit hjälpsändningar.

Hon utvecklar resonemanget på sin Substack. Hon hävdar att Israel huvudsakligen värnar civila i sitt ”rättfärdiga försvarskrig”. Men varför dör då barn av svält? Varför har tiotusentals dött senaste två åren?

”De dör för att Hamas hela strategi bygger på att ju fler civila som dör desto större internationellt tryck på Israel att slutföra kriget innan Hamas tvingas till underkastelse, vilket möjliggör deras förutsättningar för framtida attackera av Israel.”

Men poängen är levererad. Israel sköter sig. Världens mest moraliska armé.

Ja, sedan går hon vidare till sina vanliga slutsatser om ett ”Houellebecqueskt Europa som alltmer väljer underkastelsens väg i förhållande till islamismen”, och det är naturligtvis vänsterns fel. Men poängen är levererad. Israel sköter sig. Världens mest moraliska armé. 

”Mat och förnödenheter släpps in via en organisation som saknar kopplingar till Hamas för att verkligen säkerställa att det når civila”, skriver hon och menar GHF, som kostat hundratals palestinier livet, som enligt en tidigare konsult är direkt kopplat till brutala krigsbrott. Men väljer du att lyssna på den som faktiskt har fakta, som bevittnat, så måste du vara välvilligt inställd till Hamas. Eller antisemit. Eller både och.

”Har alltid funderat över hur Hitler kunde lura ett helt folk. Idag förstår jag det”, skriver Magnus Jacobsson, KD-riksdagsledamot, som tycker sig se att ”vänstern har legitimerat Hamas propaganda”.

Där, långt dessförinnan, har Teodorescu Måwe, Jacobsson och många andra passerat gränsen. 

Nu är det uteslutande förnekelse. 

På bekostnad av människoliv. 

På bekostnad av den egna hederligheten. 

Faurisson ville att gaskamrarna aldrig skulle ha existerat, han ville frånta Anne Frank hennes dagbok, så han klippte och klistrade och gissade och spekulerade och blundade och reviderade. Han ljög. Han förnekade. Han avslöjades. Hans arbete försvarades till sist bara av regimen i Iran. Och nu förvaltas hans arv – att i politiskt syfte ignorera överväldigande bevis – inte bara av israeliska hökar utan också av svenska kristdemokrater. 

Inte bara att det händer, utan också vem som är förövare.

Ja, givetvis finns skillnader. Faurisson försökte sudda ut ett begånget brott. Teodorescu Måwe gör likadant men med ett pågående. Inte bara att det händer, utan också vem som är förövare.

Vad var det nu Levy kallade den aktivismen?

Moraliskt förvrängd.