Maria-Pia Boëthius: Makteliten inser inte att deras tid är förbi

Efter vad jag kan se vacklar hela samhällsordningen. Nu. Inte av krig – inte här och inte ännu – eller av revolution eller utbrett missnöje utan därför att den här berättelsen går mot sitt slut: överbyggnadens maktanspråk, det kollektiva överjaget under vilket vi inrättat oss efter en något sånär gemensam, påbjuden världsbild, tilltron till auktoriteter och eliter, allt håller stillsamt på att braka samman.    Det oroar inte mig utan gör mig munter, livet och levandet har i mina ögon alltid varit ett äventyr och nu är vi på väg in i ett nytt paradigmskifte. En annan värld är möjlig!

Det började med de trist benämnda postmodernisterna och strukturalisterna: Michel Foucault & kompani, som avtäckte lögn och hyckleri. Vi lever i underkastelse under en berättelse som makt, elit och experter skriver åt oss och som de ser till att upprätthålla med våld, våldsmonopol och propaganda. Jag minns när jag första gången för typ trettio år sen över huvud taget begrep att vi lever i en maktens ”berättelse”. Det var en frihetschock utan like. Av makten utnämnda experter på all världens områden kan mycket väl prata rappakalja. De är utnämnda just för att de tyder världen på ett sätt som behagar och gagnar makten. Det gäller också stormedia, där jag då arbetade. Men jag var alltid arg på Foucault, Derrida, Lacan – hela gänget av nytänkande filosofer. Varför skrev de så krångligt? Det tog månader att fatta vad de sa. Nu har Yuval Noah Harari skrivit en bästsäljande bok, Sapiens, som på ett mycket begripligt sätt översätter postmodernisternas interna språk och berättar för var och en av oss hur vi lever i en maktens berättelse – att allt från religion, pengar, ideologi, lyckomodeller, kön, framgångsrika företag och så vidare är en uppdiktad verklighet, på både gott och på ont, men hela bygget är ett resultat av homo sapiens livliga fantasi, varken naturgiven, sann eller naturlig, men uppfinningsrik. Tills nu, skulle jag vilja säga, har makten alltid fattat detta – men inte ”vi”.  Att fatta är makt. Vad Harari har gjort är att han skrivit en populärkulturell bok om det som makten hoppats att vi aldrig skulle inse; att deras makt är beroende av att vi köper maktens världsbild och berättelse. Något så spännande, som den dag vi alla inser det och avslutar de berättelser vi alla varit slavar under kan jag inte tänka mig. När vi frigör oss från makt och elit och på allvar inser att en annan värld än deras är möjlig och att det inte är makthavarna som kommer att åstadkomma denna bättre värld; det kommer att bli vår uppgift.