Henrik Jalalian: Partiet Liberalerna borde ersätta Messiah Hallberg

Det dröjde inte länge av Liberalernas digitala landsmöte innan satirprogrammet Svenska Nyheters redaktion fick anledning att utlysa stabsläge. Det haveri som utspelade sig inför öppen ridå kommer att förse landets komiker med material för år framöver. 

Det var ett kaos utan dess like. 

Mötet präglades av teknikstrul och ordningsfrågor som aldrig tog slut (när liberalen Björn Ljung ställde en ordningsfråga om en ordningsfråga skrattade jag så mycket att jag nästan vrickade foten). 

De delar av Liberalerna som redan var i uppror efter en kuppartad och odemokratisk process såg rött – i direktsändning. Samtidigt som deras mikrofoner krånglade. 

”Hör ni mig? Hallå? I så fall vill jag bara säga att ni i partiledningen är idioter.” Det var andemeningen, på ett ungefär.

Allt stod dessutom på spel. Riksdagsplatsen, partiledarens mandat, partiets plats i svensk politik. Det var som man säger – riktigt bra tv. 

Jag som alltid sagt att Liberalerna skulle göra sig bättre som dokusåpa än politiskt parti och fick verkligen vatten på min kvarn. 

Teknikstrulet var inte bara roligt. Utan också demokratiskt problematiskt. Det går inte att ha landsmöte utan att alla kan komma till tals. 

Och processen hade redan mer gemensamt med politiska kuppförsök än den medlemsdemokrati som utmärker den svenska politiken. 

Simona Mohamssons och partiledningens plan var att hon skulle komma ut ur mötet med ett starkt mandat. En enda fråga stod på dagordningen – fortsatt förtroende för partiledaren. Blev hon inte vald skulle hon och alla liberala ministrar avgå.

Trots det tog mötet flera timmar. 

Och det starka mandatet uteblev. 95 liberaler röstade för Mohamsson. Hela 80 ombud avstod från att ge partiledaren sitt stöd – trots att hon saknade motkandidater. Några bojkottade omröstningen helt. 

Flera politiska slutsatser kan dras efter kaoset. Och alla är inte lika roliga som landsmötets ofrivilliga komik.

1. Tidöpartierna har ett samlat lag 

Tidöpartierna har med avsevärda krumbukter fått ihop ett samlat lag inför valet. Samtidigt som de rödgröna knappt syns tillsammans. Det ger dem en helt onödig fördel. Här måste samtliga rödgröna partier ta sig samman om man vill undvika att nästa regering domineras av sverigedemokrater. 

Jag har hela tiden trott att valet kommer bli jämnt. Teknikstrulet kommer att glömmas bort. Kvar står då ett samlat regeringsalternativ mot ett splittrat. 

2. Mohamssons mandat är svagt

Mohamsson fick förnyat förtroende på landsmötet – men såg märkbart skakad ut efteråt. Att 80 ombud avstod från att rösta, istället för att hon blev vald med acklamation, är en katastrof för henne. 

Efter mötet har flera Liberaler hoppat av. Frågan är vilka som ska kampanja för det skadeskjutna partiet. 

Men de som hoppar av borde stanna kvar och bida sin tid. Det är helt uppenbart att det finns en stark intern opinion i partiet för att byta linje. Partiet är splittrat på hälften. 

Dessa personer kan antingen arbeta för att partiet ska ändra inställning till SD. Eller så kan de se till att hålla konflikten vid liv – och därmed öka möjligheterna att L åker ur. 

I både fallen skulle det innebära att vi slipper Sverigedemokrater i regeringen. 

Att agera på ett sätt som gör att det egna partiet kan åka ur är förstås otänkbart för de flesta politiker. Men om de menar allvar med att SD hotar demokratin är det precis vad de borde göra. 

3. Stödröster

Trots det svaga mandatet för Mohamsson tror jag att Liberalerna kan öka i opinionen, genom stödröster. Dessa väljare kan dock köpa grisen i säcken. Hur tryggt är det att stödrösta på ett parti som är sju röster från att byta linje i regeringsfrågan? 

Detta borde de rödgröna påpeka varje gång Tidöpartierna pekar på sin sammanhållning. 

I ett läge där Tidöpartierna blir återvalda är man troligen bara en större SD-skandal ifrån att partiet återigen får ett internt uppror på halsen. Då kan saker hända snabbt. 

4. Den verkliga politiken är inte som House of Cards

Jag har sett det förut. Politiker, nästan alltid fostrade i ungdomsförbunden likt Mohamsson, som tror att politiken fungerar som tv-serien House of Cards. Fulla av självförtroende ska de med smarta planer och kupper få sin vilja igenom. 

Vilka som skadas på vägen spelar ingen roll, interndemokratin väger lätt.

Men det slutar sällan som de tänkt sig. Partierna är nämligen fyllda av något så irriterande som bångstyriga medlemmar. Som blir upprörda när någon trampar på dem. 

Och då slutar det så här. 

Efter fem och en halv timma av kaos tror jag att Svenska Nyheters redaktion bestämde sig att veckans ordinarie program får utgå. 

Messiah Hallberg kan helt enkelt inte att göra satir av vad som skedde, det är omöjligt att toppa. De får istället bara sända de bästa delarna av Liberalernas landsmöte, helt oklippt. 

Så kan det gå när ett parti struntar i sina medlemmar.