Rolf Larsson: Lämna min kropp och mitt fett ifred

När jag väntade mitt första barn för 13 år sedan gick jag upp 16 kilo. Jag var smal med en enorm bebiskula mitt på magen, bakifrån gick det knappt att se att jag var gravid. I samma sekund som den kladdiga pojken lades upp på mitt bröst var magen platt igen, och när jag klev över tröskeln hemma igen sju dagar senare vägde jag mindre än när jag blev gravid. Lätt som en plätt. Andra gången blev det lite annorlunda. Jag svällde upp som en flodhäst tills det enda jag kunde ha i klädväg var barnafaderns T-shirts och badskor i storlek 43.

När jag reste mig ur förlossningssängen väntade jag mig ändå någonstans att jag skulle vara smal igen. Att jag skulle kunna promenera ut genom sjukhusdörrarna med min ljuvliga dotter på armen i mina pre-graviditetskläder och se fantastisk ut. För så var det ju förra gången. Problemet var bara att den enda skillnaden före och efter födseln den här gången var att jag var svettigare och blodigare efteråt. Och lyckligare, men det blir man ju inte så smal av.