Brottsligheten har alltså inte minskat. Den har bara flyttat. Hur effektiv kameraövervakningen då har varit i brottsförebyggande syfte kan verkligen ifrågasättas. Men Liberalerna vill ändå ha mer och ropar efter kameror även på skolgården. På den plats där lite drygt 1 000 elever rör sig dagligen. Där de förälskar sig, hittar nya vänner, skolkar, testar nya stilar och vägar i livet, pluggar i sista minuten, stressar morgontrötta till första lektionen och förändrar världen. Det är inte något som ska fastna på polisens kameror. ”Våra gymnasieungdomar ska inte mötas av narkotikaförsäljare på väg till sina lektioner och skolgården ska vara en trygg plats.” Det säger Liberalernas företrädare och vice ordförande i gymnasienämnden. Jag håller med, narkotikaförsäljning hör inte hemma på en skolgård. Men det gör inte övervakningskameror heller. Kameror gör inte skolgården till en trygg plats.
För ett år sedan ändrades lagen om kameraövervakning. Kravet på tillstånd togs bort för övervakning i till exempel butiker, köpcentrum, kyrkor och moskéer. Den nya lagen har också gjort det lättare för polisen och kommuner som vill övervaka offentliga platser. Polisen får använda kamera under tre månader utan tillstånd för att motverka terrorbrott, grov brottslighet och narkotikahandel.
Kamerorna blir bara fler och fler. Framför allt i utsatta områden. Från och med nästa år kan det också bli tillåtet att sätta upp kameror i all kollektivtrafik i hela landet. I Stockholms tunnelbana är det redan tillåtet. Den borgerliga majoriteten i regionen meddelade nyligen att alla vagnar i tunnelbanan ska utrustas med live-kameror som är direkt uppkopplade mot SL:s trygghetscentral. Till en kostnad på 100 miljoner!
Men det här räcker tydligen inte. Regeringen har redan föreslagit nästa steg. Att ta bort tillståndskravet helt och hållet för polisen och säkerhetspolisen Säpo när det gäller kameraövervakning. Myndigheterna ska alltså kunna sätta upp kameror var de vill och när de vill utan att någon kontrollerar det i förväg och utan att allmänheten informeras. Det står visserligen i lagförslaget att kamerabevakning ska få ske endast om ”intresset av bevakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad”, men det är myndigheterna själva som ska göra den avvägningen. Hårdare-tag-moderaterna är tydliga i sin skuggbudget med vad de vill när det gäller polisens kameraövervakning. Den ska fyrdubblas! SD sätter ingen sådan siffra men vill ge polisen 100 miljoner kronor extra under 2020 för just kameraövervakning. Alla partier, utom Vänsterpartiet, ropar efter fler kameror.
Men varför? Som vi har sett så räcker det inte med kameror för att få människor att sluta att sälja narkotika. De som säljer hittar en annan plats för sina affärer. Forskning från Berkeleyuniversitetet i Kalifornien har visat att brottsligheten minskade med 22 procent efter att en övervakningskamera satts upp, men bara inom en radie av 30 meter från kameran. Utanför den radien – ingen effekt. När Brottsförebyggande rådet (Brå) gick igenom 76 internationella undersökningar av kamerabevakning visade det sig att metoden fungerade bäst mot bilstöld och stöld ur och från fordon, framför allt på parkeringsplatser. På våldsbrott och andra brott som inte planeras har det nästan ingen effekt alls.
Det ökar tryggheten hos befolkningen, säger justitieminister Morgan Johansson. Men gör det verkligen det? Ska någon kunna komma till undsättning måste någon sitta och titta på inspelningen i realtid. Någon som snabbt kan skicka ut folk till platsen. Det behövs alltså människor. Och vill vi då inte hellre ha dem ute på gatorna än bakom en kamera?
En kamera fångar inte bara den som just nu begår ett brott på bild. En kamera fångar alla på bild. I Storbritannien, det land i världen som har flest övervakningskameror (varenda brittisk deckare på tv är som en lång reklamfilm för kameraövervakning) kan en person räkna med att bli registrerad i genomsnitt 300 gånger per dag. 300 gånger! Det är inga problem om du inte har något att dölja brukar det heta. Men vi vet inte vad vi eventuellt har att dölja. Nu och i framtiden. Samhällen förändras. Därför är just att inte övervakas, att den personliga integriteten inte kränks, en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Vad gör det med våra tankar och våra åsikter om vi vet att vi hela tiden betraktas av den myndighet som har statens våldsmonopol?
Tyvärr har Sverige inte en fläckfri historia när det gäller övervakning. 500 000 svenskar registrerades av Säpo på grund av sina politiska åsikter (framför allt vänsteråsikter) under perioden mellan andra världskriget och 1973 då den så kallade IB-affären avslöjades. Sverige har dock en mycket stoltare historia när det gäller låg brottslighet, trots att vi varken har haft flest poliser eller flest kameror. Vi har nämligen länge varit bäst på jämlikhet och på en välfärd för alla. Och det vet vi är det enda sättet att på lång sikt få bort kriminaliteten.
