Som med allt annat du upplever som barn tänkte jag att det var normalt – normen. Nu vet jag att alkoholfri jul inte är speciellt vanligt och att mormors avståndstagande från starkare drycker i sitt hem i allra högsta grad var normbrytande.

Jag vill hävda att alkoholnormen är en av vårt samhälles starkaste, i paritet med köns-, tvåsamhets- och heteronormen som ju har med vår djupaste identitet att göra på ett helt annat sätt. Till exempel är det betydligt mindre komplicerat att bryta mot köttnormen än mot alkoholnormen. Det är sällan någon som ifrågasätter att jag inte äter kött, men när jag valde att inte dricka alkohol under politikerveckan i Almedalen fick jag motivera det varje kväll. Mitt enkla motiv var att jag faktiskt var där för att jobba och företräda medborgare, men sanningen var också att jag ville pröva hur hårt normen satt. Mina fördomar besannades.

I veckan presenterade organisationen IQ en Sifo-undersökning om hur vi påverkas av alkohol under jul- och nyårshelgerna. Mer än hälften av de tillfrågade kvinnorna säger att deras jul- och nyårsfirande påverkas negativt på grund av andras alkoholkonsumtion, men bara 16 procent av de tillfrågade tror att de själva påverkar någon annans firande negativt. Tre av fyra tror att deras jul- och nyårsfirande skulle bli lika bra eller bättre om de drack mindre alkohol.

Nej. Jag är inte nykterist. De flesta vuxna i det här landet är inte det, men samhället har vita sfärer. Arbetsplatsen är en sådan, graviditet och trafik är två andra. Det går utmärkt att vidga till nya områden utan att löpa linan fullt ut till nykterism.

Hos min mormor var också julen en vit sfär. Allt för många barn har en klump i magen inför julen. Någon faster som börjar prata lite för mycket eller vingla och en tomte som luktar konstigt. Jag har valt att fortsätta fira nykter jul. Inte för att jag tror att en snaps skulle skada mina barn, eller att det skulle göra någon skillnad om någon drack starköl till sillen, men när jag bjuder hem min lilla släkt på julafton så finns det ingen alkohol.

Hur vi som inte har alkoholproblem hanterar alkohol är i grunden en fråga om solidaritet. När det finns risk för att någon far illa av eget eller annans drickande får vi som inte gör det välja. Precis som i alla familjer finns det även i min dåliga erfarenheter av alkohol. Mitt val av vit jul handlar dels om att ge mina barn en helt riskfri jul. Finns det ingen alkohol alls så minskar risken radikalt för att någon ska dricka för mycket. Men för mig handlar det också om att använda julen till att hedra minnet av min mormor och andra kvinnor i min släkt som fått hantera de negativa effekterna av för mycket drickande.

Var och en gör så klart som den vill, och jag vill inte på något sätt sätta mig till doms över den som väljer starköl till maten. För de allra flesta av oss är det just bara en öl, helt ofarligt för både oss själva och vår omgivning. Men jag vill be dig tänka på vilken norm kring alkohol som signaleras under julen. Romantiserar ni alkoholen, dukas det med snapsglas, ställs musten på barnbordet eller trugas den som väljer att avstå?

Julen är en möjlighet att försöka putta lite på alkoholnormen. Antingen genom att helt avstå och inte bjuda på alkohol alls, eller genom att göra det alkoholfria till norm. Den som vill ha en starköl får själv gå ut på balkongen och hämta sin flaska.