Dagens Nyheter avslöjar:
”Ett hemligt amerikanskt elitförband med 120 militärer och fyra flygplan arbetar just nu Sverige. Under två veckors tid ska de ihop med svenska enheter öva flygning på låg höjd, luftlandsättning, angrepp och evakuering.”
Hemligt och hemligt…
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har bara fullföljt sin ambition att knyta Sverige allt närmare USA:s försvarsmakt. Att öva alltmer intimt med USA:s militära styrkor på svensk mark är i sig säga illa. Att regeringen nu bidrar till att legitimera en försvarsmakt som lyder under Donald Trump, vars lynnighet har tagit nya proportioner, ter sig än mer bekymmersamt.
Rent obegripligt med tanke på att det parti som har sina rötter direkt i fredsrörelsen är en del av regeringen. De gröna statsråden har haft tid på sig att reagera, att säga något. Amerikanska soldater och båtar har nämligen varit här i två veckor för förberedelser för det nu just pågående crescendot genom att träna navigering i svenska vatten. Den svenska försvarsmakten påpekar på sin hemsida att ”de behöver träna och känna på sin nya miljö…”
Dessa allt mer frekventa övningar pågår utan politisk debatt, utan ifrågasättande. Med sin saktmodigt trygga dialekt och buttra uppsyn lyckas försvarsministern få journalister att inte ställa kritiska frågor.
Var och en som skulle vilja yttra sig vet vad som väntar. Under Folk och försvars möte i Sälen 2017 antydde försvarsministern att den som ifrågasätter värdlandsavtalet med Nato går i fiendens ledband. På Dagens Nyheters debattsida hävdade samme Peter Hultqvist – nu tillsammans med överbefälhavare Micael Bydén – att den som framförde kritik av den stora militärövningen Aurora, där Sverige och Nato samövade, var ute för att skapa oro hos allmänheten, underminera förtroendet för myndigheter och kort sagt: gå i fiendens ledband.
Vi hade plötsligt en försvarsminister och en ÖB som lät som Vladimir Putin själv. Genom att skrämma till tystnad. Att kritiker varit sådana som Hans Blix, IAEA:s tidigare chef, spelar ingen roll.
I en tid då vi borde verka för nedrustning deltar vi i upprustningsspiralen. I en tid när vi borde arbeta intensivt med konfliktlösning spär vi istället på konfliktytorna. I en tid då vi borde tala om fred talas alltmer om krig. Krigsretoriken flödar och de som i maktens boningar borde reagera tiger – av rädsla för att bli utfrysta, mobbade, fråntagna möjligheter till fortsatt karriär, eller vad?
Vi satte oss på ett sluttande plan i samma stund som regeringen skrev på värdlandsavtalet med Nato. Av det följde att Peter Hultqvist reste till USA för att välkomna amerikanska styrkor att öva mer i Sverige. På det följde den bisarra kovändningen då det gällde att skriva på FN-resolutionen om kärnvapenförbud. USA skulle se det som en fientlig handling, det skulle bli konsekvenser hette det. Och nyss motiverades nya miljarder till nya regementen med att vägen för amerikansk trupp lokaliserad i Trondheim ska säkras genom Sverige.
När planerna för 700 vindkraftverk i Hanöbukten stoppades så motiverades det med att militären ville öva där, inte minst tillsammans med USA. Vindkraftverken skulle producera 6-7 TWh el, vilket kulle räcka till en miljon hushåll. Det skulle bli en av Europas största vindkraftparker. Allt var klart. Mark- och miljödomstolen hade sagt ja. Naturskyddsföreningen hade sagt ja. Energimyndigheten hade avsatt området som riksintresse för vindkraft. Ändå sa regeringen nej. Tio års planering stoppades. Planerna på 500 jobb och högskoleutbildning i Sölvesborg slängdes i papperskorgen. Militären vill öva på området. Jan Forsberg, överstelöjtnant på Försvarshögskolan kommenterade: Nato vill ha en symboleffekt mot framförallt ryssarna.
Nu praktiseras den där symbolen. Det kostar. Mycket. Och alla tiger. Ty bannbullor kan utlysas.
