Det var då den rättshaveristiska berättelsen började formas. Förnedrande påståenden om att hela våldtäktsanklagelsen handlade om att CIA gjort en ”honungsfälla” för att lura den oskyldige mannen spreds. Kvinnorna var brottslingarna och motivet för det svenska åtalet påstods bara vara ett sätt att få Assange överlämnad till USA.
Det här var en berättelse som en kör av manliga vänstermän och även kvinnor upprepade, hjälten Assange var lurad och hotad och det här kom från profiler som själva av många setts som just hjältar. Jag blev själv djupt förvånad när den internationella vänsterprofilen Tariq Ali på tv-nyheterna sa detsamma, liksom den legendariska journalisten John Pilger och senare ledaren för Diem och före detta finansministern i Syrizas regering, Yanis Varoufakis.
Svenska staten jagade Assange utan annan anledning än att samarbeta med den amerikanska myndigheterna för att få Assange överförd och dömd i USA. Som män visste de att våldtäktsanklagelserna var falska eftersom de… ja, de bara visste det.
Efter ett tag uppstod dock detta hot om utlämning i Storbritannien på riktigt och Assange tog då sin tillflykt till Ecuadors ambassad där han bodde utan möjlighet att resa i sex år. Sedan blev han uppmanad att lämna ambassaden (Equador hade bytt till en borgerlig regering), han häktades för att ha avvikit från domstolen och sitter fortfarande fängslad i väntan på förhandling om han ska utlämnas till USA.
Att USA:s militär och myndigheter gärna ville fånga Assange behöver ingen tvivla på, inte heller att man skulle genomföra en spionrättegång som för alltid låst in honom och skapat det där avskräckande exemplet för alla andra.
USA som världsmakt bryter mot både folkrätt och mänskliga rättigheter och när man blir avslöjad är det övermakten som gäller. Fortfarande håller man fångar på Guantánamo mot all folkrätt.
Det är väl bara Kina som lika envetet och mot alla normala relationer mellan nationer kidnappar och dömer andra staters medborgare till brott de sedan aldrig kan försvara sig mot.
Lika självklart är att om Assange hade stannat i Sverige för att avvakta rättegång och dom (fria eller fälla) så hade historien tagit en helt annan vändning. Man kan lika gärna säga att Assange inte klarade anmälan om våldtäkt och försökte komma undan det moraliska haveriet – som för alltid skulle följa honom och göra jobbet med Wikileaks omöjligt – genom att göra offer till förövare.
All den kritik man kan rikta mot åklagare och utredning förminskar inte den grundfrågan.
Assanges moraliska haveri inför öppen ridå.
Det har i det sammanhanget ingen betydelse att han varit del i att sprida avslöjanden om USA:s krigföring i Irak.
USA:s krigsbrott ursäktar inte andra brott.
Samtidigt har hela historien utvecklats till ett hot mot yttrandefrihet och hela ansvaret för det ligger på USA. Det handlar inte om vad man tycker om Assange när domstol nu i februari ska avgöra om han ska utlämnas till USA. Det är faktiskt ett hot mot alla medier och alla som arbetar för att även amerikanska myndigheter ska följa de mänskliga rättigheterna och folkrätten.
Det Assange gjort visavi USA är detsamma som varje journalist skulle göra om hen fick samma typ av avslöjande från en läcka. När USA nu vill använda sin Espionage act där alla, oberoende om de är militärer, visselblåsare eller journalister, ska kunna dömas, så handlar det om något mycket större än hämnd mot en som avslöjade brott, det handlar om att skrämma världen en gång för alla.
Att låta USA döma honom är lika vanvettigt som att utan protester låta Putin skicka Edward Snowden över till Trump för att stilla dennas behov av segrar.
Ett land som Sverige borde självklart ge Snowden asyl och lika självklart borde myndigheter kunna förklara att vi inte utvisar spionanklagade till USA.
Därför är det viktigt, oberoende av det haveri Assange själv skapat, att kräva att han inte utlämnas och att han får en snabb frigivning i Storbritannien och åter kan röra sig fritt. (Den svenska våldtäktsutredningen är nedlagd då alltför lång tid gått.)
Snowden har kommenterat det hela så här:
”Det handlar inte längre om Assange. Det här fallet kommer avgöra framtiden för media.”
Det är stora ord men just därför bör de inte få bli sanna.
Men så finns en annan slutsats att bära med i framtiden.
Det finns inga hjältar här.
