Ledare. Ulrika Lindahl.

2021-03-30 03:00
Bild: TT
Puffetikett
Dagens ETC

Fritt skolval gäller bara för skolorna – inte för eleverna

Om en marknad ska fungera måste alla kunna välja. Men marknadsskolorna har aldrig varit intresserade av att låta alla välja.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Friskolornas riksförbund har gett ut en ny liten stridsskrift för att möta debatten om hur friskolorna utarmar de kommunala skolornas ekonomi och i förlängningen hela den svenska skolan. Med det torra namnet ”Fakta om friskolor” försöker de ge sken av det här är något helt neutralt. Siffror svart på vitt bara. Utan någon strategi bakom.

Men Friskolornas riksförbund är en lobbyorganisation. Inte en myndighet. De fakta som har samlats in har en viktig uppgift, att sälja in friskolorna, inte berätta om sanningen.

I det pressmeddelande som följer med utskicket av faktabladet blir det tydligare vad det handlar om. ”Allt fler friskoleelever trots hård friskoledebatt”, är rubriken. Här berättar lobby-
organisationen att antalet elever i friskolor (skulle vi inte kunna komma överens om ett annat namn på det här som verkligen beskriver vad vad det handlar om – jag föreslår marknadsskolor) har ökat med 8 000. Nöjdheten bland elever, föräldrar och lärare är högre på marknadsskolor än på kommunala skolor och fler är beredda att rekommendera sin skola till andra. Det leder fram till det som hela det här utskicket egentligen handlar om. Ulla Hamilton, vd på lobbyorganisationen, säger: ”Hundratusentals vårdnadshavare och elever fortsätter, trots en allt hårdare debatt om friskolor, att tydligt markera att skolvalet är viktigt.”

Det är så klart förslaget att inskränka friskolornas rätt att plocka ut elever som allt det här handlar om. I utredningen ”En mer likvärdig skola” föreslås att skolorna inte längre ska få använda kö som metod för att välja ut elever . Kö som urvalsmetod har lett till att det framför allt är elever med välutbildade föräldrar som får en plats på marknadsskolorna. Eftersom föräldrarnas utbildningsbakgrund är den allra viktigaste faktorn för att avgöra hur det ska gå för eleven så har det varit bra för de skolor som vill tjäna pengar. Fler elever med välutbildade föräldrar gör att skolan inte behöver lägga lika mycket pengar på lärartäthet och extraresurser. Mer pengar av den offentliga skolpengen blir över till ägarna.

Och inte ens lobbyorganisationens lilla urval av fakta om friskolorna kan dölja det faktum att en av marknadsskolornas viktigaste strategier för framgång är just urvalet av elever till välutbildade föräldrar. Av grundskoleeleverna på friskolor har 70 procent föräldrar med eftergymnasial utbildning. Snittet för kommunala skolor är 58 procent.

Regeringens utredning av hur man kan öka likvärdigheten i skolan föreslår istället lottning som urvalsmetod. Det skulle ge ett mer genomsnittligt elevunderlag för marknadsskolorna. Och det skulle bli dyrare för dem att bedriva utbildning. Lobbyorganisationen slåss därför med näbbar och klor nu mot det som de kallar för en ”hård friskoledebatt” men som är helt rimliga krav på en skolform som hittills haft alla rättigheter med egentligen inga skyldigheter.

Ett av de starkaste argumenten för marknadsskolor, både från skolorna själva och från de politiker som har försvarat dem, är att konkurrens på skolmarknaden gör alla skolor bättre. Om skolorna måste slåss om eleverna så måste alla bli sina absolut bästa jag. Kommunala skolor kan inte luta sig tillbaka i sin grå byråkrati om eleverna när som helst kan hoppa över till en sprudlande och färgglad friskola runt hörnet.

Nu vet vi att det här inte är sant. Marknadsskolorna har inte gjort alla skolor bättre. Däremot har de gjort många skolor sämre. Det finns exempel efter exempel på hur det gått för kommunala skolor när en friskola etablerat sig i kommunen och lockat till sig de mest högpresterande eleverna. Kommunen står kvar med kostnaden för lokaler och för att även de elever som tar lite mer tid och resurser ska nå målen, men med mindre pengar att göra detta eftersom skolpeng försvinner till marknadsskolan.

Någonstans måste det sparas. Och i skolans värld är personalen den största kostnaden. I de fall där kommunen försökt att skjuta till pengar till kommunala skolorna för att hantera resultatet av den så kallade konkurrensen från friskolorna, så har marknadsskolorna tagit strid för att även skolpengen till dem ska höjas.

Till exempel i Sundsvall där kommunen tvingades betala över 40 miljoner till friskolorna när den försökt att kompensera kommunens egna skolor för att hantera ett underskott. Nu är underskottet ännu större och skolorna måste spara 150 miljoner under ett par år. Det gör ingen skola bättre.

Om en marknad ska fungera måste alla kunna välja. Men marknadsskolorna har aldrig varit intresserade av att låta alla välja. De vill inte ta det ansvar som det skulle innebära om de skulle behöva ta emot alla elever i en kommun. Istället för att låta den så kallade kunden välja fritt så vill marknadsskolorna välja sina kunder. Det är alltså en omvänd marknad. Så ett sannare citat från Ulla Hamilton skulle vara:

”Tusental aktieägare fortsätter, trots en allt hårdare debatt om friskolor, att tydligt markera att valet av elever är viktigt.”