Ledare. Ulrika Lindahl.

2020-06-16 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Friskolan skryter om tough love – men väljer bort elever som behöver just det

Så här får skolor inte göra, men de gör det ändå, för en elev som kräver mycket resurser kostar pengar och då blir det mindre kvar till vinsten.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Vi har firat skolavslutningar i ett coronapåverkat Sverige. Mycket har varit annorlunda den här terminen, men en sak är tyvärr som vanligt. Alldeles för många elever lämnar grundskolan utan att ha behörighet till gymnasiet. Förra året handlade det om var sjätte elev i landets nior.

Friskolornas riksförbund använder dessa skolavslutningstider till att lansera en rapport med det lite diffusa namnet ”Se skolans verkliga utmaningar – Låt alla goda krafter bidra”. Riksförbundets vd Ulla Hamilton skriver i förordet: ”Dagens skoldebatt skulle må bra av att lämna fixeringen på huvudmannens organisationsform och elevens bakgrund.” Rapporten är en liten försvarsskrift där friskolorna vill peka på ledarskapet – istället för på segregation, vinstmaximering och marknadisering – som en förklaring till skillnaden mellan resultaten i de privata vinstdrivande skolorna och de kommunala. Det är enligt argumentationen det överlägsna ledarskapet, det som Internationella engelska skolans (IES) Barbara Bergström har döpt till tough love (tuff kärlek), som gör att fyra av de sex huvudmännen i toppen av listan över andel elever med behörighet till gymnasiet är just privata vinstdrivande skolkoncerner. (IES toppar för övrigt själva hela listan med 95,6 procent av niorna som är behöriga till gymnasiet.) Det är alltså också brist på ledarskap som gör att kommunerna Örebro, Norrköping, Eskilstuna, Malmö och Göteborg ligger i botten.

Kommunerna klarar inte uppgiften, menar riksförbundet och säger att det inte är konstigt att fler svenska barn och föräldrar väljer en fristående skolhuvudman som ansvarig för elevens skolgång. Men Ulla Hamilton står där med öppna armar och säger att de privata skolorna är redo att dela med sig att av sitt unika framgångsrecept. Är det inte hög tid att vi jobbar tillsammans? frågar hon sig.

Det är kanske ödets ironi som gör att den här rapporten lanseras samtidigt som det avslöjas att skolor börjat ta referenser på elever. Rektorn Linnea Lindquist som varit rektor på kommunala skolor i både Stockholm och Göteborg går ut på Twitter med att hon flera gånger har fått samtal från rektorer på andra skolor som vill veta hur eleverna fungerar innan de bestämmer sig för att anta dem. Flera andra rektorer och lärare svarar på hennes tweet att de har varit med om samma sak. Så här får skolor inte göra, men de gör det ändå, för en elev som kräver mycket resurser kostar pengar och då blir det mindre kvar till vinsten.

Ledarskapet, hur mycket tough love det än innehåller, förklarar varken varför skolor känner att de måste ta referenser på elever innan de får börja eller varför de privata vinstdrivande skolorna toppar listorna över gymnasiebehörighet samtidigt som landets mest segregerade kommuner ligger i botten. Marknadiseringen av skolan däremot förklarar båda fenomenen.

Som utbildningsminister Anna Ekström (S) säger till Dagens ETC i en intervju om att skolor tar referenser på elever. ”Jag är väldigt orolig att skolan uppfattas som en tjänst på en marknad där rektorer tvingas konkurrera om elever.” Den marknaden finns redan och IES vet precis hur man ska göra i konkurrensen för att hamna högst upp på listorna. Ha ett kösystem som gör att bara elever till riktigt resursstarka föräldrar kommer in på skolan, alltså de som enligt all forskning har allra störst sannolikhet att klara sig bra i skolan och samtidigt kräva lite resurser. Håll på det sättet nere lärartätheten och kostnaderna och marknadsför sedan hela framgången med höga betyg och kostnadseffektivetet som en konsekvens av tough love.

Och förlåt, jag glömde, var generös i betygssättningen också, så ser det ännu bättre ut. Som Marcus Larsson, från tankesmedjan Balans, skriver i sin bok ”De lönsamma – om varför skolor slåss om elever”: Flickorna på IES Täby hade 19,7 i snittbetyg i musik. Det är lika höga betyg som eleverna på Adolf Fredriks musikklasser fick i musik, en skola där rimligen de allra flesta eleverna är extraordinärt duktiga på musik.

Imponerande. Eller bara ytterliga ett utslag av den betygsinflation som både forskare och utredare har visat förekommer framför allt hos de vinstdrivande privata skolkoncernerna.

I den andra änden, de kommunala skolorna i botten av listan. Där finns förlorarna i konkurrensen. Alla elever har rätt till skolgång. Kommuner kan inte välja bara enkla elever. Men en effekt av konkurrensen är också att det blir mindre pengar kvar i systemet när IES och de andra privata skolkoncernerna har plockat ut sin vinst. Kommunerna står kvar med större behov, mindre draghjälp av de resursstarka eleverna och mindre pengar.

Var sjätte elev går ut nian utan behörighet till gymnasiet. Och ja, på många kommunala skolor är den andelen många gånger högre. I ett skolsystem som sviker så många elever blir vi alla förlorare. Ulla Hamilton vill att vi ska sluta prata om vinsterna i välfärden, men så länge som barnen offras på denna marknad måste det vara det första vi gör något åt. Hon säger att det är dags att börja arbeta tillsammans. Gör det då. På lika villkor.