Tanvir Mansur: Vänstern i Berlin firar med både fest och kamp

Våren kommer till Berlin den första maj. Så är det varje år. Vid de flesta gathörn står människor i shorts och kjolar, de dansar till techno och dricker mojitos. Tyskarna är bra på att ha kul när de organiserar sig, tänker jag när jag blir serverad en vegansk pizzaslice på en trottoarfest i Neukölln.

Det är inte bara arbetarnas dag, första maj är en heldagsfestival.

På Görlitzer Park sitter flera tusen människor på picknickfiltar. De håller ett rave mot inhägnaden av parken. De dansar och samlar namnunderskrifter.

Vänstern lever och mår bra i Berlin. Även om det är en ö i ett hav i östra Tyskland där det högerextrema partiet Alternative für Deutschland (AFD) är som starkast.

Även den radikala vänstern är stark. När solen är på väg ner samlar sig 30 000 människor i Kreuzberg för att gå i det revolutionära demonstrationståget. Ett technotåg från Görlitzer Park ansluter också till den. Många bär keffiyeh, de ropar om ett stopp på Israels folkmord i Gaza och sjunger ”Bella ciao” på spanska.

5 700 kravallpoliser är i Berlin den här dagen. Föreningen KOP, som erbjuder juridisk hjälp till gripna aktivister, säger till mig att poliserna har blivit mer våldsamma mot Palestinademonstranter. Ändå är folk ute och skanderar nu. I februari samlades 160 000 människor i en jätteprotest mot AFD.

På det tyska vänsterpartiet Die Linkes festival på Mariannenplatz har de flera barer. På gräsmattan varvas fackliga tält med klädförsäljning och mat från Kurdistan och Palestina. Talarna på scenen berättar, mellan livebanden, om sina visioner för framtiden.

Det kanske behövs mer fest på första maj i Sverige. Som anarkisten Emma Goldman skrev: ”Om jag inte får dansa, vill jag inte vara med i er revolution.”