Erik Hugander: Fram med visionerna, Gustav Fridolin!

Det hade han verkligen rätt i. Svensk politik i allmänhet och miljöpartistisk politik i synnerhet måste bli mer visionär. Om inte så kommer politik som metod att förändra samhället att uppfattas än mer ointressant och irrelevant. Om inte så kommer Miljöpartiet att förlora, om inte sitt existensberättigande så åtminstone en av sina viktigaste uppgifter; förutom att leda miljöpolitiken så SKA vi miljöpartister ha modet att trampa upp nya stigar mot framtiden. I vårt partiprogram har vi ett helt, om än kort, kapitel om att vara stigfinnare. Förutom att ha svar på det dagsaktuella så ska vi även kunna höja blicken och peka ut riktningen mot hur vi ska utveckla lokalsamhället, Sverige och världen.

Att presentera nya djärva och nytänkande idéer innebär ofta att man inledningsvis möts av skratt och förlöjliganden. Giftfritt jordbruk, eller alternativt jordbruk som det först kallades, var ju så klart något omodernt och bakåtsträvande när det en gång i tiden var radikal politik. De senaste åren har efterfrågan på ekologisk mat ökat kraftigt. Likaså har kampen för föräldraledighet för pappor mött samma typ av motstånd. Att de flesta länder i dag har miljöministrar är en självklarhet. Men när frågan diskuterades i Sverige på 1980-talet tyckte flera att det minsann var onödigt. Miljöfrågorna kunde industriministern hantera själv, ansåg motståndarna. Det gäller alltså att lita på sina idéer.