Göran Greider: Försommarens ljuvlighet – och massutrotningen

Försommaren är här, den ljuvligaste av årstider, när äppelträd och slånbär blommar och skyar av häggens söta doft snart blandas med syrenens lika söta. På grund av den cancerbehandling jag genomgår är jag inte ute mycket och strövar och kanske slår denna ljuva försommartid därför emot mig starkare än någonsin tidigare i livet när jag väl är utomhus. Det är den tid då grönskan fortfarande är ny och frisk. Det går att plocka löktrav (en gång en viktig matväxt) och nässlor och laga pesto eller soppa. Och även om allt miljö- och klimatelände pulserar där i bakhuvudet så är det bara att omfamna livet i denna biosfär.

Men visst – när jag inser att syrenerna numera blommar långt tidigare än till och med när jag var barn, går det att förstå hur uppvärmningen av planeten ändrat hela ens uppfattning av årstiderna. Minns jag rätt står doften vid av syren vid midsommartid stark i August Strindbergs ”Fröken Julie”, som utspelar sig på något gods i mellansverige. Numera har syrenklasarna vid den tiden vissnat.