Ledare. .

2020-06-28 09:00
Puffetikett
Dagens ETC

Folkvalda sviker – nu måste folket befria klimatpolitiken

Här finns hopp! Att en grupp helt vanliga människor kan presentera något som är lysande, omställande, radikal klimatpolitik. Sverige behöver också en medborgarförsamling som korrigerar för den kortsiktiga politik som politikerna lämnat oss med.

Det har varit surrealistiska veckor för den som bryr sig om klimatkrisen, veckor att lägga till månader till år. Men som ett slutgiltigt bevis: Miljarder till SAS, miljarder till att rädda flygplatser som ingen använder, en samlad borgerlig opposition som tar strid för att Arlanda ska byggas ut, en socialdemokrati som aldrig förstått problemet och därför heller aldrig börjat fundera på dess lösning.

Vad ska du göra?

Skälla lite mer på Miljöpartiet?

Nej, nog med det.

Förpuppa dig och inte komma ut igen, tänka att allt ändå kommer gå åt helvete?

Nej, att du blir en doomer vore en bjudning till klimatförnekarna.

Så.

Vad kan du egentligen göra?

Jag tror du behöver tanka hopp.

Jag vet att jag behöver. Så jag ordinerar dig något som hjälpte mig. Du måste läsa Emma Sofia Dedorsons artikel här i Dagens ETC där hon följer den franska medborgarförsamlingen som fått i uppdrag att utreda vad landet måste åstadkomma för att handskas på ett vettigt sätt med klimatkrisen.

Varje samhälle måste stöpas om, även om varje samhälle inte har insett det ännu. Om en sådan politik ska vinna legitimitet kan den inte luta sig mot den representativa demokratin, att vi ska släpa oss iväg för att rösta med jämna intervall. Den måste verkligen loda vad människor tycker, vad människor vill, vad människor behöver, vad människor är rädda för.

Voilà!

Hitta en slumpmässigt utvald grupp medborgare som samtidigt ska spegla befolkningen. Kvinnor och män, stad och landsbygd, akademiker och arbetare, unga och gamla. Säg att det blir 150 personer som en dag får ett sms: Vill du hjälpa till att formulera en politik som räddar planeten, som räddar jobben, som minskar klyftorna? Låt dem sedan träffas, låt dem diskutera, låt dem hitta konkreta förslag. Använd som beslutsunderlag.

Exakt det har Frankrike gjort.

Dagens ETC har från början följt detta initiativ. Jag tyckte själv redan i höstas att det var en fantastisk, förtrollande idé:

”Bensinupprorsmakare och skolstrejkare delar framtid. Vi har ju bara en. Vad händer om politiken ger dem ett gemensamt rum? En svensk klimatförsamling. För en djupt förankrad klimat- och fördelningsagenda. Jag tror vi skulle bli överraskade.”

Nu är den franska församlingen klar, nästa steg är att imorgon lägga fram sina krav till president Emmanuel Macron. Det är radikala krav, den sortens krav som vill helt nytt, bättre. Bostäder, konsumtion, jordbruk, digitalisering, transporter. Allt ska ställas om för att minska utsläppen. Mer cykel, mer tåg, mer samåkning. Inga fossila fordon ska tillverkas efter 2025. Fossila annonser ska förbjudas. Kampen för klimatet ska skrivas in i hjärtat av konstitutionen.

Församlingen har skapat ett manifest.

Det är inte bara otroligt imponerande, utan  avslöjar också hur lite de riktiga politikerna haft att komma med.

Som hon sa i sitt sommarprogram, Greta Thunberg:

”Kejsarna är nakna. Varenda en. Det visar sig att vårt hela samhälle är en enda stor nudistfest.”

För någon sekund dämpar det nästan besvikelsen, att föreställa sig hur världens ledare minglar, med hela konkarongen dinglande, när de utbyter samma tomma fraser. Snart. Utmaning. Ödesfråga. Blablabla. Men nej, sveket är för episkt. Det sträcker sig över kontinenter, över generationer.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Det handlar om liv och död.

Politikerna hade sin chans.

De valde bort att bromsa klimatkrisen.

De valde att istället förvärra.

De valde att orsaka en målkonflikt med sina egna medborgare, varav många – inte minst unga – nu ser dem nakna, och det är denna klara blick hos Greta Thunberg och andra som förbluffande nog kallas vänsterpopulism (”enligt statsvetenskapliga definitioner”, för att citera gårdagens intervju med SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström.)

Sverige är inte annorlunda än Frankrike.

Sverige behöver också en medborgarförsamling som korrigerar för den kortsiktiga politik som politikerna lämnat oss med. Det här problemet kräver hjärnor som har intresse av att tänka längre framåt än nästa val.

Men kommer statsministern att skicka dig ett sms? Nej, den här sortens möjlighet delas inte ut, den erövras. Macron ville inte ha en församling. Han tvingades till det när Gula västarna vägrade upphöra med sina protester.

”Det här är kanske det bästa som hänt mig”, säger Mélanie Cosnier till Dagens ETC. Hon är en av församlingsledamöterna. Innan dess var hon resignerad vad gäller politikens förmåga. Hon anade beslut som fattades långt över hennes huvud. Men idag känner hon, som arbetar i äldreomsorgen i byn Souvigné-sur-Sarthe i nordvästra Frankrike, att det går att förflytta etablissemanget.

”Det här har fungerat som ett demokratiskt uppvaknande för mig. En helt fantastisk upplevelse”, säger Mathieu, som ändå beskriver sig som en parisisk cyniker.

Självklart kan Macron bjuda in de 150 till Élysée och önska att de bländas av bladguldet. Presidenten kan ta emot deras förslag för att sedan begrava dem i byråkratiska återvändsgränder och utdragna processer. Han kan göra vad han vill. Men förhoppningsvis minns han vad som händer när politiken kör över medborgare istället för att utgå från dem.

Här finns hopp!

Att en grupp helt vanliga människor, med sinsemellan olika erfarenheter, kan presentera något som är lysande, omställande, radikal klimatpolitik.

Sverige behöver en medborgarförsamling.

Politikerna hade sin chans.

De tog den inte.