Miljarder till fossila verksamheter. Utan att konkreta, bindande villkor ställs. Och fortfarande saknas stödpaket som signalerar att regeringen är medveten om vi just nu dras med två pågående kriser där ingen av dem kan vänta.
Vem kan idag känna tillförsikt att regeringen kommer att fatta rätt beslut om Preem?
Så nu löper Miljöpartiet gatlopp. Igen.
Det har blivit en vana. Bromma, Vattenfall, onödiga och sedan länge subventionerade flygplatser, det ständigt kollapsande SAS. Miljöpartiet förtjänar all kritik som man får. Den faktiska politiken hamnar gång på gång oerhört långt från retoriken. Det duger inte. Självfallet faller partiet rakt genom golvet vad gäller väljarnas förtroende för att man kan hålla en vettig linje i klimatkrisen.
Medierna är skoningslösa. Svikna löften. Fossila kompromisser. Vem behöver ett grönt parti som tycks ha sadomasochistisk toleransnivå för klimatfientlig politik? Miljöpartiet granskas hårt. Dagens ETC är inte annorlunda. Som med de senaste turerna kring Preem, där är det mot Miljöpartiet vi riktar våra krav.
Frustrerande för språkrören.
Synnerligen behagligt för Stefan Löfven.
Ja, för hela den socialdemokratiska maskinen, som de senaste åren sett till att skapa en situation där man kan bedriva hur katastrofal klimatpolitik som helst utan att någonsin behöva ta ansvar för den.
Det negativa kanaliseras till Isabella Lövin och Per Bolund.
SAS ska räddas.
Hur kan ni, Miljöpartiet!?
Det har etablerats en märklig logik.
Den ignonerar det faktum att Socialdemokraterna är avsevärt större än Miljöpartiet och använder den relationen för att utöva maximal makt.
Om någon tvivlat tidigare blev det uppenbart när Miljöpartiet fick nöja sig med tummetotten att Arlanda inte ska byggas ut. Eller egentligen är det projektet bara satt på tillfällig paus. Källor har berättat för Dagens ETC hur Miljöpartiet stridit för att stoppa en ny landningsbana, att man här till sist faktiskt drog sin gräns. Hade inte Socialdemokraterna gett med sig så hade det inte kommit konstgjord andning för varken Swedavia eller SAS. Förhandlingarna var tuffa, infekterade.
Ändå tvekar Socialdemokraterna inte att efteråt ta ifrån Miljöpartierna denna lilla, symboliska pyrrhusseger. Det finns ingen sådan uppgörelse, säger Ibrahim Baylan. Klart det gör. Men det har Socialdemokraterna valt att undanhålla Centerpartiet och Liberalerna, som skulle ha vägrat ge sitt godkännande utfall åtgärderna kom med gröna radanteckningar.
Det är som att få inblick i en usel relation.
En part dominerar ständigt den andra.
Det är förnedring.
Inte mina ord, utan de kommer från personer som har extremt god insyn i hur Socialdemokraterna hanterar Miljöpartiet.
Varför inte lämna? Nuvarande partiledning gör bedömningen att man åstadkommer mer i regeringsställning än i opposition. Jag hör ofta att det skulle vara ännu värre om inte Socialdemokraterna behövde förhålla sig till att makten hänger på ett fortsatt samarbete. Men jag hör också en växande intern kritik om att detta ojämlika samarbete är nedbrytande, att det äter upp Miljöpartiet, att det förvandlar en progressiv rörelse till ett passivt alibi.
Ingen slump att det var som en ventil brast för Gustav Fridolin när han klev av och äntligen kunde skrika ”Sossemonster!” i en debattartikel i Arbetet.
Ingen slump att han fick medhåll av Alice Bah Kuhnke.
De avsåg främst migrationspolitiken, men det kunde lika gärna gälla klimatpolitiken, för vad de beskriver är socialdemokratin som en byråkratisk apparat som renodlat maktutövande men tappat förmåga att se till människans behov.
Hur påverkar det hör Miljöpartiet?
Den intervju som Dagens ETC nyligen gjorde med Isabella Lövin var inte betryggande. Det är som om alla som vistas för länge nära Socialdemokraternas ledarskikt förvandlas till Magdalena Andersson.
Vad är det för fel på Socialdemokraterna?
Den frågan borde ta större plats i klimatjournalistiken.
Stefan Löfven har det så oförskämt skönt bakom sitt gröna skynke. Han har gömt sig där i sex år. Aldrig tvingas han ta personligt ansvar för politik som krymper framtiden, som förvärrar klimatkrisen.
Det är nu eller aldrig.
Resurserna tycks vara oändliga när Sverige ska satsa sig ur pandemins ekonomiska konsekvenser. Många, många miljarder till kommer att betalas ut i år. Ska de styras mot gröna investeringar måste Socialdemokraterna pressas, för de kommer inte att ta sig dit på egen hand, och de lyssnar bevisligen inte på Miljöpartiet.
Det ger ett annat perspektiv.
SAS ska räddas.
Hur kan du, Stefan Löfven!?
I höstas talade statsministern i FN-skrapan, där han kunde ta spjärn mot att Greta Thunberg positionerat Sverige som grön pionjär:
”Klimatkrisen är en kris för mänskligheten. När de som är barn i dag är pensionärer kan de tvingas uppleva en värld där samhällsfunktionerna har gått under på grund av konflikter om vatten, mat och land. Men vi kan vara generationen som löser problemen.”
Exakt hur löser du problemen?
Exakt hur påverkar fossila miljarder denna kris för mänskligheten?
Stefan Löfven har vid upprepade tillfällen sagt att Sveriges inriktning är att hålla upphettningen under 1,5 grader.
Exakt hur speglas inriktningen i stöd till SAS?
Exakt hur påverkar inriktningen ditt beslut om Preem?
Nu måste Stefan Löfven ge svar.
Han är ytterst ansvarig.
