Det är indoktrinering.
Det är klassisk hjärntvätt i syfte att utplåna barnets egen identitet och ur spillrorna bygga en rysk medborgare. Ju yngre barn, desto mer framgångsrik process.
Det här fungerar. Barn är sårbara, formbara. Ukrainska källor berättar att man sett prov på hur ukrainska medborgare stöpts om till ryska soldater, kriget började ju inte 2022 utan redan 2014, Ryssland har haft tid att justera sina metoder – och det råder inga som helst tvivel om att den här cyniska operationen är sanktionerad från allra högsta ort, en slutsats som även juristerna i Haag skriver under på.
Alyona Vyshnytskas artikel stannar kvar hos en länge. Dels det groteska makroperspektivet, att en stat försöker utplåna en annan stat genom att, bokstavligen, stjäla och korrumpera dess framtid. Dels mikroperspektivet, människorna, individerna som offras för imperialistiska hallucinationer hos en regim i förfall.
Föräldrarnas förtvivlan.
Barnens vilsenhet, oavsett om de placeras ut på yrkesskolor eller exploateras som hembiträden. Men också deras överlevnadsförmåga, hur djupt de känner att de utsätts för något kränkande och orättfärdigt.
”Jag hamnade ständigt på polisstationen”, säger Serhiy Cherednichenko, 16, som under sitt halvår som kidnappad brukade spöa upp alla som vågade kallade honom ”khokhol” (en nedsättande term som ryssarna använder mot ukrainarna).
Men yngre barn har inte samma motståndskraft.
”Vad kan ett treårigt barn berätta om vilka de är, var deras föräldrar är, var de bor? De utgör ett lätt byte för ryssarna. Varje dag förlorar vi barn”, säger Olha Yerokhina på organisationen Rädda Ukraina, som aktivt samarbetar med föräldrar och andra släktingar – om föräldrar dödats – för att slussa barn tillbaka över gränsen.
Hittills har bara 386 barn kommit hem igen.
Av allra minst tiotusentals.
Ryssarna har tömt hela barnhem, hela skolor, hela sjukhus.
Du kan med fördel komplettera Alyona Vyshnytskas granskning med att läsa den omfattande undersökning som Kyiv Independent nyligen släppte, gällande att Ryssland inte bara kidnappar barn, utan även tycks anse att det finns ett värde i att betrakta dem som särskilt intressanta måltavlor för dödligt våld, i klartext: med berått mod mörda barn.
Sedan den fullskaliga invasionen har drygt 500 ukrainska barn dödats.
”De flesta av barnen har dött i ryska missil- eller artilleriattacker, men dussintals har skjutits ner med handeldvapen på nära håll. Morden begicks av olika ryska enheter i olika regioner i Ukraina, men de verkar alla ha samma syfte – att framkalla skräck”, rapporterar Kyiv Independent (en mediekanal som ofta ligger nära den bild som ukrainska myndigheter vill ska nå omvärlden, men långt ifrån alltid, och i detta material presenteras ett ytterst övertygande case där information dessutom kan bekräftas från annat håll).
Oleksandra Matviichuk, en av mottagarna av förra årets fredspris, för fram teorin att Rysslands krigsapparat – inklusive dess outsourcade grenar, Wagner med flera – brutaliserats av sina kampanjer i Tjetjenien, Syrien, Mali och på andra platser.
”En lång tradition av straffrihet har blivit en del av rysk kultur”, säger hon till Kyiv Independent.
Det här utgör naturligtvis grova brott mot mänskligheten.
För barnamördare existerar ingen förlåtelse.
Jag tänker på de 16-åringarna pojkarna Tihran Ohannissian och Mykyta Khanhanov som livesände när de slog tillbaka i den ockuperade staden Berdyansk. De är uppenbart livrädda, de vet att de snart ska dö.
– Farväl! Slava Ukraina! ropar Tihran Ohannissian, sårad och blodig, med en Kalasjnikov, efter att ha skjutit ihjäl två kollaboratörer.
En liten grabb. Händerna skakar.
Ryssland kallade dem ”terrorister”. Men bakgrunden var att de minderåriga klasskamraterna tidigare av Ryssland misstänktes ha planerat sabotage, varpå de fängslades och torterades under flera månader. Den virala händelsen uppstod alltså inte ur ett vakuum, utan inträffade bara dagar efter att de släppts ur ryskt förvar.
”Min son plågades med elchocker”, berättar Tihran Ohannissians mamma Oksana Starovierova.
”De tog honom till ett fält och utförde en skenavrättning. Ryssarna sa: Kommer du att bli gerilla? De beordrade honom att göra sig redo att dö.”
Graden av perversion i metoden att rikta påtvingad omskolning eller våldshandlingar direkt mot fiendens barn, kan möjligen mätas utifrån kraften i rekylen som uppstår.
