EU-valet den 25 maj behandlas av partier, medier och väljare som någon sorts parantes inför det ”riktiga” valet, det till riksdagen. Att det är val till EU-parlamentet om sju veckor märks knappt. Med risk för att ta i med överord: Det här är ett riktigt stort problem.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), intresseorganisationen för alla kommuner, landsting och regioner, har räknat ut att ungefär 60 procent av de frågor som diskuteras i fullmäktige i våra lokala parlament – till exempel i Stockholms landstingsfullmäktige och Stockholms kommunfullmäktige – påverkas av EU. 

I mer än varannan lokalpolitisk fråga spelar det roll vad EU har sagt och gjort. Det handlar om allt från regler kring hur vi anställer i välfärden till hur verksamhet som finansieras av skattemedel ska upphandlas. Det som beslutas i EU sätter ramar för vad vi kan och inte kan göra i Sverige, i vårt landsting, i vår kommun. 

Vill vi ha kollektivavtal på alla arbetsplatser som har Stockholm som kund? Ska annat än priset avgöra vilken mat som serveras på sjukhusen? Det säger sig självt att det har betydelse vilka som fattar beslut i EU. 

Den bredare vänstern i Sverige har länge, med goda skäl, varit skeptisk till EU. Inte minst för att EU-projektet i hög grad präglas av andra värden än demokrati. Det visade sig inte minst när eurokrisen slog till: EU och de toppolitiker som styr agendan valde att hålla en helt urspårad finansindustri om ryggen. Samtidigt belastades de som lever i flertalet medlemsstater med en karg åtstramningspolitik.

Vilka vi valde till EU-parlamentet 2009 avgjorde inte hur eurokrisen hanterades. Parlamentet är, trots att dess ledamöter är folkvalda, långt från att vara EU:s viktigaste politiska organ. Men EU-parlamentet är inte heller utan politiskt inflytande. Och det inflytandet växer stadigt sedan en tid tillbaka.

Just nu syns det genom att de största partigrupperna i EU-parlamentet har lanserat egna kandidater till nästa ordförande i den mäktiga EU-kommissionen. (Traditionellt är det medlemsländernas regeringschefer som presenterar en kandidat som parlamentet sedan får rösta ja eller nej till.) Tyvärr är det som om att partigrupperna gör sitt bästa för att göra allt än mer ointressant – alla har föreslagit vita män med många decennier i europeisk politik bakom sig. 

Det är viktigt att vi inte reagerar med apati. Vi kan tycka att mycket görs fel inom EU, men vi har varit med i snart 20 år och kommer med allra största sannolikhet att vara med de kommande 20 åren.

Vi kan alltså inte välja att inte bry oss. Det gäller framför allt oss som vill påverka vad som händer på nästa möte i Stockholms kommunfullmäktige.