Henrik Jalalian: Bisarrt när DN tycker Sverige ska skaffa egna kärnvapen

Sommaren innan Donald Trump blev återvald som president varnade vi på den här ledarsidan för att svenskarnas Nato-glädje skulle bli kort. Att vi gick med i en allians som kunde falla samman. 

Vi har sedan Trump vann valet skrivit att Sverige måste ställa in sig på en auktoritär världsordning. Där USA, Kina, Ryssland och Indien kommer att forma en värld som bygger på den starkes rätt. Vi uttryckte tidigt vår förvåning över att regeringen och Försvarsmakten inte verkade ta Trumps hot mot Grönland på allvar. Vi borrade ner oss i kärnvapenfrågan.

I det försvarspolitiska Sverige log man lite överseende åt oss. Vänstermänniskor har så nära känslorna vet ni. De blir så lätt alarmistiska! Klart att USA inte kommer att gå så långt.

Men nu gör allt fler ungefär samma analys som vi gjorde för två år sedan. USA befinner sig på en liknande plats som Ryssland gjorde under Putins första år vid makten.

Nu skriver DN, oroliga över Trumps framfart, att det krävs en diskussion om svenska kärnvapen. ”Det här är inte frågor någon önskar diskutera, men när USA grundligt sviker sin roll som garant för Europas säkerhetsordning och gör utfall mot allierade – ja då måste de upp på bordet”, skriver ledarredaktionen.

Frågor som inte någon önskar diskutera? Vi pratar gärna om svenska kärnvapen. Vi har gjort det länge. Och vår inställning är klar: vi vill inte ha dem.

Låt oss börja med självklarheterna. Kärnvapen är det kanske största hotet mot mänsklighetens överlevnad. Ingen kommer att vinna ett kärnvapenkrig.

I Annie Jacobsens bok ”Kärnvapenkrig: ett scenario” går hon med isande klarhet igenom hur ett sådant krig skulle kunna utspela sig.  I hennes scenario tar det 72 minuter från att USA blir attackerat med ett kärnvapen tills att hela mänskligheten är så gott som utplånad. Olika länders kärnvapenplaner blir till livsfarliga dominobrickor, tills planeten efter en dryg timme är dödsdömd.

Ett gigantiskt globalt folkmord, där människor dör plågsamt utan att förstå vad som hänt dem.

DN skulle förmodligen säga att man skaffar kärnvapen just för att undvika detta. Det kallas principen om ömsesidigt garanterad förstörelse. Att utöva avskräckning.

Problemet är bara att en upprustning kan orsaka precis det som kärnvapenanalytiker är allra mest rädda för – missförstånd och ökade spänningar. De gånger kärnvapenkrig varit som närmast är det just missförstånd och snabb upptrappning som varit orsaken.

Det är därför man arbetat hårt med globala avtal för att minska spridningen och öka förutsebarheten.

Ett annat argument är kostnaden. DN är inne på en gemensam nordisk förmåga, kanske tillsammans med Tyskland. Men även tillsammans med andra skulle en satsning på nordiska kärnvapen innebära en närmast astronomisk kostnad.

En kärnvapensatsning skulle antagligen käka upp hela den konventionella försvarsbudgeten eller tränga undan välfärdspolitiken. Inte minst eftersom en trovärdig kärnvapenarsenal behöver så kallad andraslagsförmåga – det vill säga kunna attackera tillbaka efter att man själv blivit attackerad. En liten kärnvapenarsenal – motsvarigheten till de små kvarterskärnkraftverk Tidöpartierna drömmer om – skulle inte räcka till.

En urholkad välfärd för att bekämpa amerikansk fascism är ett säkert recept på att snarare öka den inhemska fascismen.

Det är därför troligen bättre att satsa på konventionellt försvar, ekonomiska motmedel och andra former av avskräckning. Dessutom har både Frankrike och Storbritannien redan kärnvapen, vinsten med ännu fler på europeisk mark är tveksam.

En annan aspekt är tidsfaktorn för att bygga nya kärnvapen. Här undrar man lite hur DN tänker att nya kärnvapen skulle vara ett svar på denna akuta situation? Det lär troligen ta minst ett decennium eller två för att bygga upp stabil kärnvapenavskräckning.

Under tiden gör sig Norden till en strategiskt mycket intressant måltavla. För ni tror väl inte att ett fientligt USA och Ryssland bara skulle stå och se på när vi under en period på 15 år mödosamt skaffar oss kärnvapen?

Det kanske viktigaste motargumentet är förstås spridningen. Det är knappast bara Norden som känner sig hotat av Ryssland och den nya amerikanska administrationen. Om till och med vi skaffar oss kärnvapen kommer land efter land följa efter. Efter Venezuela är det nog exempelvis en del sydamerikanska länder som går i liknande tankar.

Och för varje land som skaffar kärnvapen ökar risken för den totala katastrofen. Den som inte bara hotar det egna landet, utan varenda människa som lever och andas.