Henrik Jalalian: Problemet för Tidöpartierna är att man vet vad man får

De rödgröna partiernas problem är att man inte riktigt vet vad man får. Vad rör sig i huvudet på Magdalena Andersson? Blir det en rödgrön regering med V och MP – eller bryter hon blockpolitiken med C och kanske KD?

Problemet för Tidöpartierna är det motsatta. Man vet precis vad man får – och det är Jimmie Åkesson. När Kristersson höll pressträff där han meddelade att SD skulle släppas in i regeringen var planen att Tidösidans enighet skulle bli ett trumfkort mot en ”rödgrön röra”.

Det blev precis tvärtom.  Sedan beskedet har Tidöpartierna sjunkit som en sten i opinionen. Oppositionen leder med tio procentenheter. Det Tidöpartierna behöver göra är att locka mittenväljare. Väljare som tycker det gått för långt med tonårsutvisningar, havererad klimatpolitik och ojämlik skattepolitik.

Men dessa väljare vet att de får Åkesson på köpet. SD fick lillfingret och tog hela handen. Nu kräver SD minst hälften av ministerposterna. Att M skulle driva en mer ambitiös klimatpolitik eller mer human migrationspolitik i en sådan regering är knappast trovärdigt.

Det är nog i det ljuset man ska se Socialdemokraternas brist på klara besked. Man vill hålla alla dörrar öppna – för att inte stöta bort väljare som tänker rösta vänsterut men ogillar V och MP. Och utan tydliga besked om vad man vill genomföra har Tidöpartierna inget att kritisera (det är därför de hittar på så mycket nu). De får koka i sin egen soppa istället.

Det är en smart strategi som bara har ett problem. När man inte driver någon politik får man heller inget mandat att genomföra en förändring. Vill man till äventyrs ha en sådan gör man klokt i att rösta på partier som föreslår saker.