På tisdagskvällen sa Facebooks grundare Mark Zuckerberg i ett videomeddelande att plattformen skulle sluta med sin faktakoll. Trump har redan hotat Zuckerberg med fängelse och ville sannolikt inte hamna i en situation där den blivande presidentens många lögner fastnade i desinformationsfiltret.

Han berömde Elon Musks användarkontroll på plattformen X, som haft effekten att faktagranskningen kan skötas av vem som helst som är tillräckligt många – organiserade nazister exempelvis. Han har sparkat chefen för fact checking och ersatt honom med en republikan, åkt till Trumps bostad Mar-a-Lago och donerat till Trumpkampanjen.

Men det var inte det värsta. Det var Zuckerbergs krypande. Lismandet. Att han medvetet använde ord och utttryck som Trump uppskattar. Han är beredd att förnedra sig själv för att slippa repressalier. Eller gå samma öde till mötes som plattformen TikTok, som kan förbjudas helt i USA. 

Att lita på att han skulle försvara facebookanvändarnas integritet om Trump begärde ut privat information, är som att luta sig mot ett duschdraperi. Det var hela tiden en dum idé att miljarder användare anförtrodde känslig personlig data till ett privat företag. Nu är det tydligt varför. 

Är du säker på att det inte finns något gammalt Facebookmeddelande som kan användas emot dig? En sökning som inte tål dagens ljus?

Samma kväll höll Trump pressträff där han inte uteslöt ett militärt angrepp på Grönland och Danmark. Danmark och Sverige protesterade, men stillsamt. Taktiken verkar vara att ha is i magen, hoppas på att Trump snart får andra intressen. Eller annorlunda uttryckt: tassa på tå, inte uppröra, anpassa sig. 

Den kvällen blev det alldeles klart för mig: Vi måste ställa in oss på en auktoritär och nationalistisk världsordning. Vi befinner oss i en sits som mer liknar Putins första år vid makten än den demokrati vi är vana vid.

Vissa kommer att tycka att jag kommit till denna insikt väl sent. Andra kommer att tycka att den kommer för tidigt. Att jag är alarmistisk.

Men Trump är inte demokrat. Han har redan en gång försökt omkullkasta den demokratiska processen. Snart får han makt, mycket mer än han haft tidigare. Med ett lojalt parti bakom sig och där resten av världen agerar som Zuckerberg. 

Den övriga världen är inte en motvikt, utan domineras också av nationalistiska autokrater. De demokratiska framstegen i Ryssland har ersatts med nationalistisk diktatur. Kina är en nationalistisk diktatur. Decennier av demokrati i Indien har blivit ett auktoritärt nationalistiskt samhälle, även om folket fortfarande kan rösta.

Kvar finns några få länder, främst i Europa och Sydamerika. Men där gör samma nationalistiska ledare det svårt att bilda starka regeringar. När Tyskland och Frankrike hade behövts som tydliga demokratiska motvikter befinner de sig båda i regeringskriser, för att de inte kan hantera framgångar hos den nationalistiska oppositionen. I Sverige styr våra nationalister från baksätet, regeringen lyder dem i allt väsentligt. Kristersson har samma gälla, undflyende ton, som Zuckerberg.  

Den demokratiska världsordning som vi känner den, hänger på repen. Vi bör utgå ifrån att den är förlorad. Inte att vi får diktatur imorgon, inte att samhället blir totalitärt som i Nazityskland eller Sovjet, men att vi rör oss emot samma ordning som i Modis Indien eller Putins Ryssland. Där lockelsen kommer vara stor för oss alla, mig inkluderad, att fly in i den privata sfären. I vissa länder kan det gå snabbt. I andra långsamt, steg för steg. Men förskjutningen ser vi, den är tydlig. 

Den viktiga frågan är denna: Vad gör vi nu?

Det är förstås att bygga motståndet. Vi behöver genomgå ett mentalt skifte där demokrater bör tänka på sig själva som oppositionella. En motståndsrörelse.

För den som tror att en demokratisk ordning är självklar blir varje brott mot den oväntat, upprörande, skrämmande. För den som har accepterat motståndsrörelsens inställning är det tvärtom. Övergrepp, auktoritära förslag är det väntade. Motståndet konstanten. 

Ett par saker behöver göras. Det första är att mötas. Olika typer av vettiga rörelser bör samlas och tala om hur vi ska hantera situationen. Försöka spå in i framtiden och vidta åtgärder redan nu. Organisera sig, helt enkelt. Om ni, Dagens ETC:s läsare, har förslag till ett sådant möte, hör gärna av er. 

Några åtgärder bör vidtas redan nu. The Guardians Carole Cadwalladr har flera goda råd, i en artikel från förra året. En är att när fascistiska ledare säger vad de är för ena – tro dem. Vifta inte bort det som skämt eller överdrifter.

En annan är att behandla personlig data som om det var nakenbilder. Utgå ifrån att allt kan hamna i orätta händer. Zuckerberg, som äger en betydande del av världens digitala infrastruktur via Facebook och Instagram, är ingen god grindvakt. En annan konkret sak är att organisera sig via mejllistor. De är inte på samma sätt beroende techbolagens algoritmer. 

Och förstås, Timothy Snyders råd i ”Om Tyranniet”, att inte lyda i förväg. Autokrater behöver oftast inte ens be om makt, innan folk ger den till dem. Zuckerberg är ett övertydligt exempel på någon som lyder innan han behöver göra det. 

Men det viktigaste är det mentala skiftet. Världen har redan förändrats. Den som gör motstånd blir inte chockad, utan förväntar sig det värsta. 

Inta rebellen, den oppositionellas position. I någon mån handlar det om att ge upp men det är också motsatsen – att aldrig ge upp. Mitt råd är att forma en positiv identitet kring detta, tillsammans med andra. 

Bli inte chockerade helt enkelt. Organisera er.